Polishunden Arro

Följ Polishunden Arros liv o leverne tillsammans med dennes något förvirrade och impulsive Husse. Efter att ha haft en polishund som ordnat allt själv så har Arros Husse nu fått en arvtagare med något mindre snutsinnen, men desto mer egna initiativ. Och då både på gott och ont...

UTNYTTJAD??

Kategori: Allmänt

Träningsdag för hundarna och Husse nästan först på plats bland instruktörerna för att klarlägga att Arro till och från är en pajas vad gäller skogsspår. Senast blev vi ju nästan omkörda av en snigelfamilj när vi spårade ett entimmars gammalt skogsspår och detta poängterade ju Husse upprört vid ankomsten hos instruktörerna....
 
Genast fick Husse respons av en av dom ansvariga för utbildningen. Denne gick genast ut ett spår och medans vi väntade på att det skulle gå lite tid så körde laktritstrollet och jag lite saksök. Det tyckte vargen var kul så stämningen var lite på topp när det var vår tur att börja spåra... Nu hade det gått en och en halv timme, terrängen var besvärlig och så även den nästan tropiska värmen...
 
Hade ju inga förhoppningar alls på att ens få ett upptag under spårsöket, men jag borde ha vetat bättre... Arro tog direkt upp ett spår och sen blev det väl åka utav. Terrängen var allt annat än njutbar eftersom spårläggaren verkligen ämnade kolla den falskes motivation och uthållighet och därför lagt spåret bland bråte, högt gräs, nedfallna träd och någon jävla form av rullstensås... När jag trodde eländet var över så vek spåret ut på grus... En och en halv timmes gammalt spår och geten fortsätter som inget hänt innan han ånyo viker ut på en äng...
 
Åkte från utbildningsplatsen om än ännu mer förvirrad än när jag först kom dit... Den jäveln vet... Han vet när jag gnäller på honom... Då visar han upp sig från sin bästa sida så att hans förmyndare får stå där och försöka förklara att "detta spår" minsann var mer än okay... Fan ta honom....
 
Han fortsatte med samma tema idag när han skulle spåra ut ett grässpår förlagt på en yta där det rör sig en massa folk. Inte nog med detta så spöregnade det hela tiden och när det så var dags att köra igång så hade nog spåret legat en 30 minuter i monsunregnet... Meddelade spårläggaren att "min hund inte var någon spårkanon" och att vi nog inte skulle ha för höga förhoppningar på ett lyckat slut... Fel!!! Vargen spårade bra som fan... Uppstart på gräs och sedan ut på en grusväg där han spårade jämnsides med en spankulerande student på väg till sin lektion.... Han brottade sig förbi studenten och vek ut över fältet där ett flertal joggare korsat spåret... 
 
Arro var fantastisk. Nogrann, tempostark och ja... alldeles underbar... När så slutföremålet var anträffat - en fotboll - så var nog fan jag den som var gladast.... 
 
Under all glädje så kom ju Husse även på att han var den som skulle utsättas för saker denna dag. Nu var det dagen då Husse äntligen skulle ta sin fästingspruta... När Husse stod där i receptionen så var det pappersarbete värre än om vi hade hanterat ett mordfall som skulle fyllas i innan det var dags för den lilla sprutan.... Vet inte om jag skrev över både villa, bilar och bankonton men inkallad till doktorn blev jag till slut i alla fall...
 
Den lilla damen hälsade mig välkommen med ett handslag lika fast som en gammal dopad öststatsidrottare. Kände mig ägd redan när jag blev hänvisad in i undersökningsrummet, men förlitade mig på att hon hade respekt för ordningsmaktens representant och om inte annat för mina vapen... Kvinnan ombad mig ta av polisskjortan vilket jag gjorde. Förstod ju att den var rätt rejält ivägen då man tar sprutan i överarmen. Här fanns dock en annan plan... Husse ombads även ta av t-shirten trots att den var tight och knappt nådde över axlarna... Förklaringen var att det fanns en risk att den skulle falla ned över sprutan och på så sätt förstöra genomförandet...
 
Tog av mig t-shirten och hörde då östtyskan uppskattande uttala: "Oj-du var vältränad!".
 
Fantasin skenade ju iväg rejält här kan jag säga. Vaccinet blev till att vara något sövande och jag såg mig själv ligga i fosterställning på golvet med tummen i mun. Hoppades på att det onda snart skulle vara över och att doktorn inte skulle utnyttja mig allt för brutalt... När så "våldtäktsserumet" var insprutat frågade jag snabbt om jag fick klä på mig. Det fick jag inte - utan fick vänta medans hon fyllde i journalerna. Kände mig maktlös och utlämnad och när jag äntligen fick klä på mig och lämna så kom verkligheten ifatt den smått psykotiske hundföraren...
 
Ännu en gång hade fantasin kraftigt skenat iväg... Förra nattpasset såg jag ju dvärgelefanter vid vägkanten och en blonderad jätte (som var en lastbilskran). Nu hade jag vänt en helt vanlig vaccination till att bli ett försök till att utnyttja en pytteliten hundförare.... Tror allvarligt att jag saknar någon form av verklighetsuppfattning... Vad månne hända i morgon??? Huwwaaa!!!
 
Må gott!

Kommentarer

  • Nina säger:

    Man ska passa sig för sprutor!!

    2012-09-01 | 16:58:09
  • Angelina säger:

    Underbart inlägg som vanligt! Det är bra med fantasi gör livet lite mer spännande.
    Själv fantiserade jag häromdagen ihop en kriminell gärning som sedan skulle följas av att du och vargen fick spåra upp mig. Skulle vara så roligt att träffa er efter att ha följt både denna och din förra blogg slaviskt. Meeen sen blev hela utförandet för jobbigt, att ta sig till stora staden, komma över min egen feghet för att bryta mot lagen osv... gjorde att jag nöjer mig med att läsa om era äventyr här istället.
    Men roligt var det att leka "maffia boss" en stund! ;o)

    Kör hårt och lycka till med spårningen efter buset!
    Tack för att du tar dig tid att blogga!
    // Angelina

    2012-09-03 | 11:21:30
  • Camilla säger:

    Gud vilken underbar blogg! Sluta aldrig skriva! Jag skrattade så min lille bebis slutade äta! :)

    Svar: Tack Camilla! :)
    Polishunden Arro

    2013-09-29 | 09:32:32
  • Sussie säger:

    Kan bara sälla mig till hyllningskören! Sååå otroligt glad att du tagit ditt förnuft till fånga och börjat blogga igen <3
    Skrattar så jag grinar och skrämmer katterna i alla riktingar här hemma.

    2013-10-03 | 14:01:05

Kommentera inlägget här: