Polishunden Arro

Följ Polishunden Arros liv o leverne tillsammans med dennes något förvirrade och impulsive Husse. Efter att ha haft en polishund som ordnat allt själv så har Arros Husse nu fått en arvtagare med något mindre snutsinnen, men desto mer egna initiativ. Och då både på gott och ont...

VARFÖR GÖR HAN SÅ MOT MIG...

Kategori: Allmänt

ÖNSKAN
Husse får ett samtal från forskningscentret gällande den specialbeställda tjänstehund som han skickat önskelista om att få. Alla nödvändiga moment gällande tjänstbarhetsproven skall redan vara inprogrammerade och så även önskvärda tillbehör såsom turbomotor, huggtänder och en spårfunktion med uppdaterad "ej tappa spår app". Här finns även tillbehörsval såsom av/på knapp i fall man önskar lite lugn och ro samt möjligheten till att själv välja huruvida androidhunden skall behöva rastas eller inte... På mattis begäran så skall prototypen komma i antifälla hår modell.
 
Hmmm... Nu föll det ju inte ut riktigt sådär utan plötsligt var han ju bara här - vår kära vän Arro... Han är ju så otroligt mysig, men det vet i tusan om han är programmerad för busjakt och hjältedåd. Näe! Han är nog mer kalibrerad för att provligga soffor, bli kliad och tigga mat... Har ju ändock köpt det faktum att vi är ett team, men han ger mig fan nya gråa hår varje dag... Istället för en lite tuff, mörk och tät tredagars skäggstubb så ser det ut som fåglarna valt att sitta på Husses magra haka - då med målet att lägga fågelbajs och på så sätt döda hälften av dom förväntade mörka stråna... Arro gör istället så att några hår är mörka, några är saknade och för varje dag blir fler och fler askgråa och döda...
 
Vi har ju gjort två dagpass nu i helgen och mycket av dessa gick till hundträning. Spårupptag på hårt underlag gick galant, lydnaden gick galant och så även saksöket. Då återstod ju bara det ack så enkla skogsspåret som legat och vilat lite i mysig terräng och då i drygt en timme. Inte fan klarade Lakritstrollet det... Han tappade spåret flera gånger, hittade inte tillbaka utan hjälp och när han väl var i spårkärnan så var tempot lika högt som om han vandrade mot sin egen arkibusering... Kände en viss frustration när en snigel höll jämna steg med oss men den vek av österut när jag tydligt visade att nästa steg med min känga skulle träffa bostadshuset om inte tävlingen upphörde...
 
Under det att skäggstubben blev gråare och gråare så ville plötsligt polisradion att Husse med sin antispårhund skulle åka och reda upp en historia där en man sprungit från en villa... Ärendet var typ 40 minuter gammalt när vi kom dit och under stora delar av den tiden hade det även regnat så gissa hur stora mina förhoppningar var när vi med rykande bromsar sladdade in på brottsplatsen???
 
Arro är ju dock en överraskningarnas hund och plötsligt tog den falske upp ett spår... Spåret gick på grusvägar, asfaltsgator, tomter, små skogshöjder innan vi kom fram till en villa till. Här var Arro intensiv och jag fick känslan att vi var rätt nära den vi spårade... Arro valde att lämna tomten och spåra vidare ned mot ett vändplan och ett större garage... Här blev det strul...
 
Frågde min vän om möjligheten till att söka vidare och då drog han iväg bakom garaget och rakt ut i skogen. När vi kommit ett par hundra meter ut där så skriks det över radion att gärningsmannen är gripen. Det visar sig att han gripits mitt över den tomt där jag och Arro kommit ut så då blev jag ju ändå lite glad. Frågade den misstänkte om han varit ute i skogen en vända innan han kom tillbaka, men si det hade han inte... Men va fan Arro!!!!
 
Det var ju ingen tvekan om att du spårat åt rätt håll och rätt snubbe. Varför hittar du då på ett eget spår rakt ut i vildmarken??? Vet ju att jag inte kan få ett svar varvid effekten av utebliven fakta gör att jag nästan hör hur dom gråa håren på hakan poppar ut i samma takt som finnar på en tonårig kille... Väljer ändå att se det positiva i att vi spårade åt rätt håll, men vi hade verkligen behövt ett riktigt bra spårslut där jag kunde berömma och klappa Arro över den lyckade triumfen...
 
Men va fan! Vi gör ju inte bara kalkonjobb och misslyckade ingripanden. Vi gör ju även roliga saker. I går till exempel så var vädret strålande. Man önskade biträde av polishund ute på en skärgårdsö och uppdraget att agera hjälte gick till Arro och hans Husse. Inte blev det sämre av att vi fick förmånen att åka polishelikopter. Underbar resa över vackra Stora Staden och vidare ut över skärgården. Väl på ön så var den försvunne tillbaka, men det gjorde ju inte attraktionen och nyfikenheten av polishelikopter och polishundar mindre för det... Vänliga bybor från ön såg det som att "när du får oväntat besök" och krävde nästan att få bjuda det statliga materialet på kaffe och bulle. 
 
Ingen inbjuden tackade nej till detta fina erbjudande varvid vi intog en fika på en solig altan - mitt ute i skärgården - för att sedan åka helikopter hem igen... Tänk om alla dagar var så här... 
 
Må gott!
 
 
 

Kommentarer

  • Rosita säger:

    Han har inte riktigt fyllt upp Arek's tassar. :)

    2012-08-28 | 07:28:22

Kommentera inlägget här: