Polishunden Arro

Följ Polishunden Arros liv o leverne tillsammans med dennes något förvirrade och impulsive Husse. Efter att ha haft en polishund som ordnat allt själv så har Arros Husse nu fått en arvtagare med något mindre snutsinnen, men desto mer egna initiativ. Och då både på gott och ont...

PRÖVNINGARNA FORTSÄTTER....

Kategori: Allmänt

Att min svarta skyddsängel har en svaghet för invånare från fablernas värld är ju ingen hemlighet. Den gode Arro har ju mer än en gång prövat mitt tålamod då han brutit vårat hederskodex gällande att spåra upp banditer, vilsna själar och andra som behöver statlig hjälp och då i stället jagat rådjur, räv och annat fyrbent....
 
Under semestern så har jag tränat spårupptag och jag får nog säga att Ulven gjort rejäla framsteg. När så viloperioden för denna säsong var över och det åter var dags att träda i tjänst och rädda världen - ja då hade ju Husse rätt så stora förhoppningar på just spårbiten... 
 
Redan första arbetspasset fick jag anledning att testa hårbollens kunskaper men även rejält prövas mentalt gällande vissa fobier att gå vilse i stora skogen. Tjuven valde nämligen att göra inbrott i ingemansland och på något otroligt sätt då bli upptäckt trots att det endast fanns två hus i ett skogsområde som kändes lika stort som hela Kanada. Invånare från den lokala stammen meddelade att man hört ett larm från grannhuset och då troligen även sett hur dom klåfingriga gett sig ut på flykt i sin iver att undvika att bli tjärade av lokalbefolkningen.
 
Det var minst sagt mörkt ute och skogen var enorm. Med GPS och Iphone i högsta hugg gav jag Arro i uppdrag att söka spår. Inte om, utan när, Arro sedan tagit mig vilse så kunde jag förhoppningsvis i alla fall hitta tillbaka med den tekniska utrustningen jag nu hade med mig... Arro var riktigt het. Spårade först ut alla spår som poliser, vittnen och andra nyfikna rört sig - därefter drog han mig rakt ut i klorofyllen och rakt in i ett törnbuskeparti. Dom vassa taggarna rev mig och jag kände hur den gamla hundförarhuden ändrades om till att bli zebramönstrad av alla sår och blodvite som uppstod. Hundjäveln drog mig sedan upp för en brant som i skidbranchen hade varit en så kallad "svart pist". Terrängen var så sjukt vidrig, stenig och kuperad att jag fan höll på att slå ihjäl mig... 
 
Medans jag fastnat i en stenskreva och stod och svor över mitt yrkesval så kände jag bara hur spårlinan försvann ur händerna i typ 100 km i timmen. Bara brände i händerna när jag försökte få nytt tag. Förstod att här fanns ingen tjuv för ingen skrek av skräck och Arro skällde inte heller. Fick tag i linan, men hörde ändå hur något sprang och då i riktning MOT mig. Fick upp ficklampan och lyste rakt in i ett par ögon som skenade i riktning mot Stora Stadens hjälte. Efter alla gripna med min gamla hund så förstod jag av rörelsemönstret att vi inte hanterade något mänskligt just nu. Hoppades vid Gud att det inte var något köttätande djur och när det passerade förbi mitt vänstra ben så visade det sig att Arro fått korn på en grävling.... Grävlingen valde flykt före att bita hund eller Husse vilket ju i alla fall var tacksamt...
 
Tog upp Iphonen för att kontrollera hur långt ifrån räddningen jag var. Iphonen visade att närmaste väg låg ungefär 1 mil från där jag var så nu var Husse lite deppig. Tog upp GPS en för att kolla hur jag skulle kunna ta mig till närmaste civilisation... Men va i helvete - även den visade att i det här förbannade området fanns det inte en enda vägjävel... GPSén visade bara höjdkurvor i massor och en och annan sjö.... Fuck!!! Lät hårbollen spåra vidare med hoppet om att han verkligen spårade tjuven och inte en massa djur... Efter en stunds spårande kom vi ned på en pytteliten väg och nu var Arro rätt aktiv i sitt spårande faktiskt....
 
Arro fortsatte spåra intensivt nedför vägen och plötsligt dyker det upp två hus... Prisa Gud - hundföraren har kommit tillbaka till den plats där han började spåra fastän nu från ett annat håll. Arro fortsatte sedan spåra nedför vägen och ut på ett fält. Där stannade han vid stubbe innan han åter vände tillbaka till huset där vi börjat...
 
Det visade sig att en av vittnena gått den vägen när larmet på huset gått. Vad Arro spårat innan detta det vet bara hårbollen själv. Jag är bara glad för jag kom åter till civilisationen och att han faktiskt i alla fall avslutade med att spåra människa... High Five Arro! Nu drar vi in till neonskyltarna i Stora Staden.....
 
Må gott!

Kommentarer


Kommentera inlägget här: