ARRO HOS TANDLÄKAREN!
Kategori: Allmänt
Ännu ett väldigt hektiskt nattpass där hundjobben avlöser varandra och Arros moderskepp, diesel-Volvon, får jobba extremt hårt för att hålla jämn takt med inkommande jobb. Denna gång handlar det om ett inbrottslarm i en tandläkarmottagning. Ägaren har i sin kamera sett ett antal personer inne i mottagningen och då larmet gått och man så att säga ej har nattjour - så misstänkte han inbrott....
Stämningen mellan drabbad och hundförare blev väl inte så där jättegod redan från början då den statsanställde hundföraren helt missade den vilt flaxande mannen som stod och försökte påkalla uppmärksamhet i mörkret.... Mannnens tonfall när den tröge hundföraren äntligen förstått kopplingen mellan flaxande armar, inbrott och kontaktförsök var något ansträngt och blev väl inte bättre då han fick en sockerfallsdrabbad hundförare till samtalspartner samt en extremt taggad polishund som medlare...
Till slut var vi i alla fall på väg mot tandläkarmottagningen och väl där så rådde inget tvivel om att någon använt tjvarnas huvudnyckel för att ta sig in. Detta då halva dörren var demolerad och larmdosan lika användbar som pulvermos som vispats i för mycket vatten...
Husse talade tydligt om för ägaren att han nu fick stå kvar utanför i trapphuset medans hund och förare sökte igenom lokalen för att utesluta att någon tjuv var på plats. Då vi äntrade lokalen och tydligt anropade att polis och hund var på plats så stod ägaren kvar ute vid hissarna. Arro for in i lokalen som en skjuten pil och Husse följde vaksamt efter. Arro sökte sig höger ut i en korridor och så även hans spenslige vapendragare. Arro vek sedan tillbaka ut i receptionen och sedan ner längs med nästa korridor. Här for väl vargens svans upp som en spretig kvast innan han for in genom ett undersökningsrum. Tänkte att det nog var där tjuven varit och tillgripit sig lite gods och att det därav var en hel del färsk vittring kvar....
VOFF! VOFF!
Plötsligt hördes det hundskall från rummet och glädjen började bubbla i Husses mage. Tjuven var kvar och numera gripen och under kontroll av mitt lakritstroll. Ropade ut Arro och därfter anmanades tjuven att omedelbart göra oss sällskap och då med väldigt sparsamma rörelser och med händerna synliga.
Arro satt fint vid min sida när figuren släntrade ut ur det rum där Arro skällt an så fint. Snubben var dock väldigt välvårdad och extremt lik mannen som släppte in oss i lokalen - ja typ ägaren... Det enda som skilde var att kavajen såg något sönderbiten ut och att denna man om möjligt såg ännu mer ledsen ut än vad ägaren gjort när vi konstaterat inbrottet....
Vände mig om ut mot trapphuset för att dubbelkolla med ägaren om han om möjligt hade en tvillingbrorsa med tillgång till kliniken... Döm om min förvåning när trapphuset ekade tomt och den hundbitne "tjuven" nu upplyste mig om att Arro "gripit" honom på polishundars vis och att kavajen nu var mer avsedd för en fågelskrämma på en bondes åker....
Men va fan.... Det visade sig att mannen hade lika mycket initiativ och brist på omdöme som en hundförare. Han hade nämligen smygit bakom ryggen på mig och Arro för att kolla in om tjuven tagit något från just hans rum. Att polishunden strax därefter kände, att just här fanns en besökare, fanns liksom inte i hans värld och när det då dök upp en varg i mörkret så flaxades det nog rejält med armar och ben...
Herregud! Hur kan detta ens hända? Funderade på att svepa en liter tandläkarsprit a´96 procentig alkoholstyrka och erbjuda motparten ett par Bamseplåster eller bokmärken, men bestämde mig för att jag nog borde åka till station och formulera ett förklaringspapper på vad fan som egentligen hänt....
Som sagt! Det är inte alltid hjältedåd teamet handlägger utan med Arro har det en förmåga att även handla om att få dagens tistel i kvällspressen...
Ja jösses!!!! Bara att ta nya tag!