Polishunden Arro

Husse tvingar tonårssonen från datastolen och då med det föga motivationshöjande aktivitetsförslaget - promenad med hund. Med dominans tvingas han ut på fysisk aktivitet med sin kära far och för att så snabbt som möjligt hinna tillbaka till den beroendeframkallande spelet så ger han energin i powerwalken en ny innebörd. 

 

Belönar arvtagaren för hans goda insats genom att han får följa med och välja middag i den lokala affären. Grabben är ju lika besatt av köttbullar som av sitt dataspel så med mungiporna uppåt for vi i riktning mot inköpsstället. Bilen parkerades och då med utsikt för Arro i riktning mot den plats där man brukar fästa upp sina tikar och hanhundar medans man handlar. Allt för att alla ska ha så stort utbyte av besöket som möjligt. Husse nöjd för att han aktiverat sin son. Sonen nöjd för att han ska få köpa köttbullar och Arro troligen nöjd för att han får kika in uppbunda tikar.

 

Husses tränade öga observerar dock något som bryter av idyllen i den lilla byn. På marken, vid busshållsplatsen,  har en man intagit en något märklig ställning. Mannen ligger spikrakt på marken och då i så kallat ryggläge. Intill står en något uppjagad man som förser den liggande mannens fötter i högläge...

 

Husse antar att den liggande mannen är sjuk varvid han förpassar sin och tonårssonens kroppar i riktning mot olycksplatsen. Tonårssonen föga imponerad över att speltiden på datan verkar minska mer och mer i takt med att han umgås med sin far. Dominerad som en tryckt hund följer han ändock motvilligt med.... Efter samtal med den andra hjälpsamma samariten så har denne lagt en första diagnos som tyder på hjärtinfarkt alt annan allvarlig skada. Ögonen på den till läget liggandes vågräte mannen tyder på att han dragit vidare till en annan värld eftersom där inte finns en tendens till blinkning eller liv.... 

 

En närmare kontroll visar dock att mannen intagit en för sin kropp alldeles för stor mängd alkohol. Skönt i och för sig eftersom ingen direkt var sådär supersugen på att genomföra mun mot munmetoden. Under det att vi inväntade polis så uppförde vi oss helt emot hundförarnas hederskodex - det vill säga vi var trevliga och hjälpsamma. När så polisen äntligen kom - antar att dom åkte från Haparanda - så hade läget dock svängt en aning gällande den utslagen mannen....

 

Trots att han inte blinkat på en timme så bestämde han sig plötsligt för att försöka ta sig upp. Som en krokodil i en dödsrullning så var han på väg ut i körbanan i stället för att lyckas vrida upp kroppen i sittande läge. Även här bistod son och far med att undvika en trafikolycka för att i stället lyfta upp mannen i sittande läge på en bänk.

 

Snällhet har dock ett pris! När mannens sjögång lugnat ned sig lite och ögonen slutat vridas vertikalt och horistontellt (dock utan att blinka) så fokuserar han på en av sina samariter (typ mig) och uttalar följande:

 

"Du har rånat mig" - "Ge tillbaka mitt medlemskort"

 

Förlåt! Husse något konfunderat över påhoppet, men fick snart klart för mig att jag robbat gubben på ett medlemskort till en idrottshall. Förvåningen över att ha blivit utpekad som kriminell överskuggades av det faktum att detta vrak till man ens hade ett medlemskort i genren idrott.... Mannen gav sig inte utan hävdade bestämt att jag rånat honom... Efter ett korrigeringssamtal med något mer bestämd stämma så ändrade mannen i alla fall inställningen till det hjälpande gänget något - så pass att han övergav stölden av medlemskortet till att jag olovligen tillförskaffat mig hans mobil...

 

Förbannade min otur över ha snubblat över denna något otacksamma man och så öven det faktum att både hud och kläder nu luktade kraftigt av etyl. Lämnade över vraket till en polispatrull och då med erfarenheten att snällhet faktiskt kan ha sitt pris...

 

Nåja! Känns ändå bättre att ha gjort något än inget... 

 

Må gott!