5 DAGAR KVAR...
Kategori: Allmänt
Media berättar ju i dagarna om hur tokigt vaccinet mot svininfluensan har tagit på på några utav landets ungdomar. Trötthet, apati och andra plågor är ju komplikationer som uppstått i samband med intaget av det påkallade vaccinet. Ju mer jag tittar på min gode vän Arro - desto säkrare är jag på att den fyrbente måste ha satt i sig lite av just det medicamentet. Inte en enkel dos utan mer mer i storleken av en badtunna.
Mr Narkolepsi verkar kunna komma till ro när, var och hur som helst. Sova är inga som helst problem vilket ju i sig är väldigt skönt om man nu önskar luta sig tillbaka i soffan och se till exempel en god film. Helt utslagen är han ju dock inte eftersom pacemakern kickstartar igång så fort det kommer lite fika eller mat på bordet. Har ju alltid gapat och krävt om att få en hund med gigantiska motorer och enorm energi. När så myndigheten försett Husse med just ett sådant exemplar ja då har ju inte Husse varit man nog att hantera skiten... Hundarna har lämnats tillbaka med slutbetyget att dom på ett eller annat sätt är galna, oförmögna att skapa historia eller på annat sätt inte klarar Stora Stadens uppdrag och klientel.
Någon gång får ju arbetsledningen nog och man kan nog säga att så just var fallet när man försedde Husse med den klåda, allergi och narkolepsidiagnostiserade ulven i svart päls. Förutom den medicinska problembilden så var ju även svarten programmerad till att jaga vilt och spela upp små fantasiscenarion såsom att låtsasspåra. Mr Black har, tack vare sina egenheter, försett Husse med bra mycket bättre kondition på grund av rådjursspår samt även en och annan ärrbildning på grund av törnrosbuskar, vassa stenar och besök i rävgryt. Den förra ägaren kunde hantera hunden bättre för han grep och bet tjuvar i parti och minut. Troligen är detta ytterligare ett bevis på Husses egen oduglighet, men det är ju så klart väääldiiiiigt svårt att erkänna så jag avvaktar lite med det....
Nu har vi dock ägnat vår ledighet till att skapa harmoni i teamet, hård träning i spårteknik och förhoppningsvis även fått den lilla vibrerande nosen att alltid stå i ON-läge. När det nu är nedräkning tills vi får börja jobba så vibrerar Husse i hela kroppen och då i förväntan över att få visa upp Arros egenskaper inför dom personer som valt den kriminella banan alternativt barn, senila och övriga förvirrade som av olika anledningar förvirrat sig bort i dom stora skogarna.... Är inte helt säker på att ulven känner samma förväntan, för nu när Husses fingrar knappar frenetiskt av engagemang och sug över att få komma igång - ja då står Arro och pussar på Jamaren som dykt upp för att få lite hundmat.... Borde inte hunden jaga katten?
Nu har ju ödet försett mig med laktritstrollet och trots alla motgångar, förväntningar och farhågor så känns det faktiskt som vi vänt trenden.... Innan semestern så avslutade vi ju med att spåra upp en bandit och bita ett par kaxiga demonstranter så hoppet lever....
I vilket fall som helst så kommer jag aldrig byta bort mitt lilla troll. Han är fantastiskt charmig och innerst inne så tror jag att där finns potential till att bli en riktig snuthund.
Må gott!