Polishunden Arro

Följ Polishunden Arros liv o leverne tillsammans med dennes något förvirrade och impulsive Husse. Efter att ha haft en polishund som ordnat allt själv så har Arros Husse nu fått en arvtagare med något mindre snutsinnen, men desto mer egna initiativ. Och då både på gott och ont...

SÅ SLIPPER MAN BACKTRÄNING...

Kategori: Allmänt

Ålder och livserfarenhet har ju den fördelen att man förhoppningsvis har lättare att se effekten av den uppgift du ämnar fullfölja INNAN du genomfört den. Detta då till skillnad från youngstern där inget är omöjligt men där hjärnan bara klickar i upphakat läge eftersom dom oftast inte tänker längre än näsan räcker. Självklart är ju detta bara ursäkter från en medelåders man för att förtränga den rädsla som mer och mer kommer smygande vad gäller att klättra högt, hoppa långt och pröva nya främmande saker, men det behöver ju ingen veta...
 
Nåja! När så nu sommaruppehållet från toppfotbollen var över och träningarna nu skulle starta igång - ja då vet man ju efter år av erfarenhetsinsamling att det kommer att göra ont. Ångesten över att ha slarvat med sommarträningen slår som batongslag mot tunn hud när man knyter skorna och beger sig ut mot fotbollsplanen. Att redan efter halva träningen känna att spyan klättrar frenetiskt i området kring struphuvudet och då i kaskadform för att fysiskt visa hur dåligt tränad man faktiskt är.... Då hjälper det ju föga att man kommit på ett lämpligt träningsupplägg för sommaruppehållet på fredagen - två dagar innan träningen börjar....
 
Men oj! Coachen gjorde ju ingen besviken vad gäller att det handlade om fysisk träning. Man den vetgirige och kunnige läromästaren hade ju köpt in nya redskap för att tämja mjölksyran och nu stod dom utlagda i ett bansystem som bara kunde tydas av den som lagt ut skiten. Tack vare lång erfarenhet så visste jag att det kommer att göra ont, men det är nytt så det kommer även att bli kul... Som ett glatt barn for väl Husse ut på planen för att känna och klämma på allt det nya och då ivrig som en tonårspojk i färd med att förlora sin oskuld...
 
Här fanns tunga medicinbollar, häckar och inte minst någon form av mindre fallskärm som skulle användas för att träna upp snabbhet. MUMS!
 
När träningen, efter två timmar, var slut så var det ett antal vrak som lämnade arenan. Husse rörde sig som att han precis lämnat en riktigt hård fest och då med krum rygg och allt annat än spänstiga steg. Tonorssonen - tillika medåkaren i Husses bil - såg mer ut som om han blivit överkörd av ett godståg. Allt som sades i bilen var typ: "åååh - fy fan!"
 
Dagen efter är ju inte skönare så då fick mattis följa med som sällskap under Arros promenad. Mattis med som socialt sällskap till Husse som ämnade använda promenaden till att försöka få ut steglängden till att bli längre än dom korta trippande steg som nu var fallet. När Husse påbörjade promenaden var det som att se en Japansk kvinna, inlindad i sina vackra kjolar och hårt lindade fötter. Nåja! Har ju hört ryktesvägen att träningsvärken försvinner om du ökar den fysiska belastningen. Sagt o gjort. Mattis! Nu tar vi fart och går rakt upp för slalombacken här....
 
Mattis måttligt imponerad men då var redan Arro och Husse på väg uppför den branta backen. Solen lyste och det var varmt och skönt, men inte fan släppte smärtan inte... Dock var lösningen på problemet närmare än vi trodde. Lakritstrollet vandrade nämligen rakt över en huggorm och så även Husse. När så mattis upptäckte vad släpfot och hans hund precis klivit över så meddelade hon ju detta vidare... Helvete! Nu började dansen... Ormens läge var ju för Husse och Arro okänt varvid en vild dans från den ena parten tog vid. Här gällde det ju att inte ha någon fot i marken innan ormens position var lokaliserad. Efter vild dans i backen så lugnade mattis ned Husse och pekade ut var giftpinnen hade sin jaktposition. Något lugnare vände så Husse promenaden tillbaka ned i ofarligt och avsökt område - självklart då med Arro vid min sida och mattis som lockbete framför oss.
 
När vi passerade den lömska ormen så låg den ihopringlad. Jag tolkade det som att den gjort sig klar för anfall medans mattis tolkade giftpinnens läge som om att den solade... Jojo! Visst mattis! Nu går vi hem...
 
Vi överlevde safarin och tog oss in mot bebodda trakter. Av träningsvärken kände man inget så jag sammanfattar mötet med att adrenalin tar bort mjölksyran i benen. Slutet gott - allting gott!
 
Må gott!

Kommentarer


Kommentera inlägget här: