Polishunden Arro

25 grader varmt, strålande sol och kvavt så in åt helvete. Kliver i den så opraktiska uniformen för att starta ännu ett dagpass i tropisk värme. Hur kommer det sig att det alltid är högsommar när jag ska jobba och dunjackeväder när jag försöker lägga mig i solstolen under fridagarna? Missförstå mig inte - jag föredrar absolut strålande sol och värme - det är just själva dagpassen jag förkastar.... Dels för att det är vidrigt att vakna av väckarklockan samt att det sällan är något speciellt att göra just dagtid för oss hundförare... 

 

Kläderna klibbar fast på kroppen och då är klockan ändå bara 07.00 när jag kliver ut på gården och fram till polisbilen. Förbannar värmen, den torra smörgåsen och påsarna under ögonen, men blir som vanligt på bättre humör när jag ser mitt laktritstroll. Ulven är som vanligt glad och viftar på svansen vilket gör att återkopplingen på min egen egoism blir total. Här står jag och gnäller medans han, med sin svarta långa och varma päls bara är glad och lycklig... Bestämmer mig för att besegra morgontröttheten och istället njuta av den vackra dagen...

 

Trots mina försök att vara positiv så håller jag på att kvävas av den torra smörgåsen som intas med en sipp vatten från den medhavda flaskan. Anledningen till att den inte intas i goda vänners lag och då med en varm god kopp kaffe har att göra med att vi direkt på morgonkvisten fick åka iväg på jobb.

 

Självklart långt bort som helvete, men jobbet i sig intressant. Boende hade uppmärksammat en bil i deras bostadsområde. Samma bil hade varit inblandad i ett inbrott för någon dag sedan och man såg nu även att gods från det tillfället fanns kvar i bilen. På platsen rörde sig även samma tre personer som varit med på det förra inbrottet så nu var man rätt övertygad om att det var dags för tjuveri igen...

 

Precis innan vi anländer fram till platsen så lämnar bilen och då i den riktning som vi kommer ifrån. Ett offensivt stopp från engagerade poliser gör tyvärr att ingen av fordonets medåkare hinner fly. Förbannar dom duktiga poliserna, men blir snart glad igen när man uppger att en person saknas. Husse och Arro påvisas ett område där tjyven senast setts. Laktritstrollet mycket glad över att han skall få ett uppdrag så tidigt på dagen medans hans pessimistiske medåkare (Husse) bara ser problemet med var i helvete vi skall börja söka spår...

 

Den negative selar ändå på sin något opålitlige spårhund samtidigt som han ber till högre makter att Arro skall spåra människa istället för vilda djur denna gång. Arro visar direkt på grusvägen att han har ett spår och djävlar var det bar av... Med sträckt lina försvann vi längs med grusvägen, upp på en tomt, vidare upp i skogen och fram till ett par villor. Arro fortfarande intensiv och for runt bland husen som en vettvilling. Därefter vek han ned på en grusväg och så var det järnet längs med denna en bit.... 

 

På håll ser jag då hur ett antal personer står i grupp en bit fram. Mr Pessimist tar genast för givet att hundjäveln spårat någon utav dom och att det blivit fel som vanligt. Men icke. Arro spårar fram till en av personerna och det visar sig att det är den vi söker... 

 

Wow!!! Han kan ju spåra......... Kan det va så att han sakta sakta men säkert börjar förstå sin arbetsbeskrivning? Hoppet är ju det sista som överger en så jag väljer att tro på den nya snutjägaren. Troligen kommer ett antal bakslag, men nu börjar ju tjuvarna fångas in en efter en.... 

 

Arro belönas i vilket fall som helst rikligt med pussar och kramar medans dom tre tjuvarna fick dra vidare till fängelset. I morgon är en ny dag och Husse är hungrig på nya framgångar... 

 

Må gott!