STJÄRNSTATUS? NJA....
Kategori: Allmänt
Är ju inte en man som funderar så mycket utan det känns mer som att varje dag verkligen är en ny dag. Har det gått sisodär på jobbet dagen innan så är ändå hoppet på topp när team Arro och Husse vandrar iväg för att jobba pass nummer två. Det kanske är tur det eftersom vi gör tvärtemot den handlingsplan Arro och Husse lagt upp för att i slutet av karriären sluta som två ståtliga statyer på Stora Stadens torg. Planen är ju galant och handlar om att spåra upp skurkar, rädda vilsna och rädda svamplockare samt omvända livströtta själar till att verkligen vilja ta tag i sina trasiga liv igen...
Med den gamla hunden, Arek, flöt ju allt på och historieböckerna fylldes med ära och glamour, men när han så drog vidare till hundhimlen så vände trenden rejält... Istället för action, dramatik och hjältedådskåserier så har berättelseboken dammat igen rejält eftersom det nya teamet - Arro/Husse - har det något lite mer tyngre i sin bovjakt.... Inget ont om Arro - han kör sitt eget race och verkar kanske inte ha förstått arbetsbeskrivningen än bara. Det stora problemet visar sig nog vara värre än att Geten spårar vilt för fulla muggar och det är ju att hundmataren Husse är helt inkompetent som hunddressör...
Det tacksamma i historien är ändå att Husse troligen har någon form av diagnos där självförnekelse ingår. Det gör att som sagt att varje dag blir en ny chans till att vända trenden och det blir alltså lika roligt att gå till jobbet varje dag... Sett till min postlåda och mailbox på jobbet så är jag nog den enda som tycker så eller ens vet att jag existerar för dom är lika tomma som plånboken dagen före lön...
Har ju samma sjukdomsbild vad gäller idrottande oxå. Trots att Husse nu nått en ansenlig ålder där idrott på toppnivå torde vara omöljligt så tar inte medicinen mot självkännedom bra här heller. Tron på att Husse är en av dom bästa individer idrottsvärlden skapat lever kvar och detta trots att dom nu nästan vuxna barnen skrattar sig harmynta över prestationerna och gladeligen leverar budskap som detta:
" Pappa! Du suger!!!"
"I dag var du inte särksilt bra va?"
" Din cykelspark var så där va? Upphoppet var bra, men fallet ned var mer som att du blivit nedskjuten av en prickskytt"
Idrottssjukdomen gör att all sådan feed-back från chipparna bara rinner av som vatten från en gås. Husse ändå lika glad varje gång han får skapa idrottshistoria och lika oförstående om han får börja som avbytare... Rätt skönt att tro att man är bäst och att publiken verkligen behöver se en stjärna återfödas varje match... Att farbrorn sedan alltid är utslagen fler dagar efter utförandet på grund av skador och förslitningsskador - ja det är väl smällar man får ta va.... Skämt åsido. Idrott är ju så sjukt kul och jag tror allvarligt att njutningen av att få delta gör att man glömmer allt elände från jobbet och istället känner glädje över att få gå dit... Troligen då för att jobbet ändå går bättre än den förbannade idrotten...
I vilket fall som helst - idag är det match igen och chans att skapa historia... ;)
Må gott!