Polishunden Arro

Följ Polishunden Arros liv o leverne tillsammans med dennes något förvirrade och impulsive Husse. Efter att ha haft en polishund som ordnat allt själv så har Arros Husse nu fått en arvtagare med något mindre snutsinnen, men desto mer egna initiativ. Och då både på gott och ont...

STATUSUPPDATERING!!!

Kategori: Allmänt

Först och främst måste team Arro/Husse tacka för alla värmande ord vi fått både via twitter och här på bloggen gällande vår återkomst som skribenter. Många verkar glada över att vi är tillbaka och då mest för att man minns oss för en hel del tokigheter. Hmmm!!! Den biten får Arro ta på sig och förhoppningen nu får väl vara att vi mer ska stå för glamour, lyckade äventyr och en och annan gripen tjuv... Vill i alla fall direkt klargöra att det inte är på grund av allt tjat vi är tillbaka utan snarare för att Husse fick sparken som fotbollscoach och sedan även helt kört fast i sin utvecklingskurva gällande livet som hockeyspelare....
 
För er som inte följt bloggen tidigare så kan jag väl i korthet berätta att teamet tidigare bestod av Husse som koppelhållare och Arek som hund/hjälte. Teamet mottog ständigt beröm, medaljer för förtjänstfullt arbete samt oändligt mycket vittnesmål för väl utförda gripanden. När så Arek drog vidare till hundhimlen för att skjuta kärklekspilar och äta rostbiff i stället för torrfoder så försågs Husse med HAN som skulle föra stafettpinnen vidare.... Ja det är där Arro kommer in i bilden...
 
Arro!!! Arro har alla egenskaper för att vara en grym tjänstehund. Trots att han nu blir 7 år så är han lika mogen som en 12 veckors valp när det dyker upp saker som han finner intressant. I korthet kan man säga att man då måste provbita allt okänt man träffar på, undersöka exkremiteter samt inte nödvändigtvis spåra efter det som anställningsavtalet påkallar....
 
Det negativa är väl att teamets gripandestatistik har en fallande kurva liknande Husses fonder.... Det positiva i Laktritstrollets nyfikenhet är väl att han håller sin koppelhållares kondition i topptrim. Det är ju inte ofta vi kommer ifatt de Husse vill att vi skall nå fram till (tjuvarna) och ej heller så ofta vi når fram till vad Arro nosar efter (rådjur) men vi har faktiskt haft ett bra spår med spårslut utan att behöva skriva rapport. Inte så konstigt kanske då igelkottar inte är så snabba....
 
Har nu ändrat spårteknik med den falske hårbollen och har redan nu sett en positiv förändring. Sååå.... Nu tar vi nya tag och självklart med målet att blir årets polishund...
 
Än en gång! Varmt välkomna till Husse och Arros blogg!
 
 
 
 
 
 

STOR GLÄDJE!

Kategori: Allmänt

Arro överväldigad över att vara stjärnan i nystarten av sin blogg. Som han längtat... Eeehhh!!!

BLOGGEN LEVER!!!

Kategori: Allmänt

Höstmörket börjar infinna sig och karriären såsom framgångsrik fotbollstränare fick ett något snöpligt slut i form av att Husses stjärntrupp kom absolut sist i seriesystemet.

Kombinationen av att så att säga få sparken som coach samt hoppet om att Arro plötsligt skall börja producera har gjort att skrivlusten hos Husse har fått sig ett uppsving.

Avtrycket Husse gjorde på twitter var väl inte heller så där jätteimponerande och ska han vänta på proffserbjudande inom hockeybranchen - ja då blir det till att vänta...

Såååå... För att göra en lång historia kort - vi återupptar Arros blogg och ser om det om möjligt finns något intresse av att följa detta miserabla polisekipage.

Må gott!!

UTNYTTJAD??

Kategori: Allmänt

Träningsdag för hundarna och Husse nästan först på plats bland instruktörerna för att klarlägga att Arro till och från är en pajas vad gäller skogsspår. Senast blev vi ju nästan omkörda av en snigelfamilj när vi spårade ett entimmars gammalt skogsspår och detta poängterade ju Husse upprört vid ankomsten hos instruktörerna....
 
Genast fick Husse respons av en av dom ansvariga för utbildningen. Denne gick genast ut ett spår och medans vi väntade på att det skulle gå lite tid så körde laktritstrollet och jag lite saksök. Det tyckte vargen var kul så stämningen var lite på topp när det var vår tur att börja spåra... Nu hade det gått en och en halv timme, terrängen var besvärlig och så även den nästan tropiska värmen...
 
Hade ju inga förhoppningar alls på att ens få ett upptag under spårsöket, men jag borde ha vetat bättre... Arro tog direkt upp ett spår och sen blev det väl åka utav. Terrängen var allt annat än njutbar eftersom spårläggaren verkligen ämnade kolla den falskes motivation och uthållighet och därför lagt spåret bland bråte, högt gräs, nedfallna träd och någon jävla form av rullstensås... När jag trodde eländet var över så vek spåret ut på grus... En och en halv timmes gammalt spår och geten fortsätter som inget hänt innan han ånyo viker ut på en äng...
 
Åkte från utbildningsplatsen om än ännu mer förvirrad än när jag först kom dit... Den jäveln vet... Han vet när jag gnäller på honom... Då visar han upp sig från sin bästa sida så att hans förmyndare får stå där och försöka förklara att "detta spår" minsann var mer än okay... Fan ta honom....
 
Han fortsatte med samma tema idag när han skulle spåra ut ett grässpår förlagt på en yta där det rör sig en massa folk. Inte nog med detta så spöregnade det hela tiden och när det så var dags att köra igång så hade nog spåret legat en 30 minuter i monsunregnet... Meddelade spårläggaren att "min hund inte var någon spårkanon" och att vi nog inte skulle ha för höga förhoppningar på ett lyckat slut... Fel!!! Vargen spårade bra som fan... Uppstart på gräs och sedan ut på en grusväg där han spårade jämnsides med en spankulerande student på väg till sin lektion.... Han brottade sig förbi studenten och vek ut över fältet där ett flertal joggare korsat spåret... 
 
Arro var fantastisk. Nogrann, tempostark och ja... alldeles underbar... När så slutföremålet var anträffat - en fotboll - så var nog fan jag den som var gladast.... 
 
Under all glädje så kom ju Husse även på att han var den som skulle utsättas för saker denna dag. Nu var det dagen då Husse äntligen skulle ta sin fästingspruta... När Husse stod där i receptionen så var det pappersarbete värre än om vi hade hanterat ett mordfall som skulle fyllas i innan det var dags för den lilla sprutan.... Vet inte om jag skrev över både villa, bilar och bankonton men inkallad till doktorn blev jag till slut i alla fall...
 
Den lilla damen hälsade mig välkommen med ett handslag lika fast som en gammal dopad öststatsidrottare. Kände mig ägd redan när jag blev hänvisad in i undersökningsrummet, men förlitade mig på att hon hade respekt för ordningsmaktens representant och om inte annat för mina vapen... Kvinnan ombad mig ta av polisskjortan vilket jag gjorde. Förstod ju att den var rätt rejält ivägen då man tar sprutan i överarmen. Här fanns dock en annan plan... Husse ombads även ta av t-shirten trots att den var tight och knappt nådde över axlarna... Förklaringen var att det fanns en risk att den skulle falla ned över sprutan och på så sätt förstöra genomförandet...
 
Tog av mig t-shirten och hörde då östtyskan uppskattande uttala: "Oj-du var vältränad!".
 
Fantasin skenade ju iväg rejält här kan jag säga. Vaccinet blev till att vara något sövande och jag såg mig själv ligga i fosterställning på golvet med tummen i mun. Hoppades på att det onda snart skulle vara över och att doktorn inte skulle utnyttja mig allt för brutalt... När så "våldtäktsserumet" var insprutat frågade jag snabbt om jag fick klä på mig. Det fick jag inte - utan fick vänta medans hon fyllde i journalerna. Kände mig maktlös och utlämnad och när jag äntligen fick klä på mig och lämna så kom verkligheten ifatt den smått psykotiske hundföraren...
 
Ännu en gång hade fantasin kraftigt skenat iväg... Förra nattpasset såg jag ju dvärgelefanter vid vägkanten och en blonderad jätte (som var en lastbilskran). Nu hade jag vänt en helt vanlig vaccination till att bli ett försök till att utnyttja en pytteliten hundförare.... Tror allvarligt att jag saknar någon form av verklighetsuppfattning... Vad månne hända i morgon??? Huwwaaa!!!
 
Må gott!

VARFÖR GÖR HAN SÅ MOT MIG...

Kategori: Allmänt

ÖNSKAN
Husse får ett samtal från forskningscentret gällande den specialbeställda tjänstehund som han skickat önskelista om att få. Alla nödvändiga moment gällande tjänstbarhetsproven skall redan vara inprogrammerade och så även önskvärda tillbehör såsom turbomotor, huggtänder och en spårfunktion med uppdaterad "ej tappa spår app". Här finns även tillbehörsval såsom av/på knapp i fall man önskar lite lugn och ro samt möjligheten till att själv välja huruvida androidhunden skall behöva rastas eller inte... På mattis begäran så skall prototypen komma i antifälla hår modell.
 
Hmmm... Nu föll det ju inte ut riktigt sådär utan plötsligt var han ju bara här - vår kära vän Arro... Han är ju så otroligt mysig, men det vet i tusan om han är programmerad för busjakt och hjältedåd. Näe! Han är nog mer kalibrerad för att provligga soffor, bli kliad och tigga mat... Har ju ändock köpt det faktum att vi är ett team, men han ger mig fan nya gråa hår varje dag... Istället för en lite tuff, mörk och tät tredagars skäggstubb så ser det ut som fåglarna valt att sitta på Husses magra haka - då med målet att lägga fågelbajs och på så sätt döda hälften av dom förväntade mörka stråna... Arro gör istället så att några hår är mörka, några är saknade och för varje dag blir fler och fler askgråa och döda...
 
Vi har ju gjort två dagpass nu i helgen och mycket av dessa gick till hundträning. Spårupptag på hårt underlag gick galant, lydnaden gick galant och så även saksöket. Då återstod ju bara det ack så enkla skogsspåret som legat och vilat lite i mysig terräng och då i drygt en timme. Inte fan klarade Lakritstrollet det... Han tappade spåret flera gånger, hittade inte tillbaka utan hjälp och när han väl var i spårkärnan så var tempot lika högt som om han vandrade mot sin egen arkibusering... Kände en viss frustration när en snigel höll jämna steg med oss men den vek av österut när jag tydligt visade att nästa steg med min känga skulle träffa bostadshuset om inte tävlingen upphörde...
 
Under det att skäggstubben blev gråare och gråare så ville plötsligt polisradion att Husse med sin antispårhund skulle åka och reda upp en historia där en man sprungit från en villa... Ärendet var typ 40 minuter gammalt när vi kom dit och under stora delar av den tiden hade det även regnat så gissa hur stora mina förhoppningar var när vi med rykande bromsar sladdade in på brottsplatsen???
 
Arro är ju dock en överraskningarnas hund och plötsligt tog den falske upp ett spår... Spåret gick på grusvägar, asfaltsgator, tomter, små skogshöjder innan vi kom fram till en villa till. Här var Arro intensiv och jag fick känslan att vi var rätt nära den vi spårade... Arro valde att lämna tomten och spåra vidare ned mot ett vändplan och ett större garage... Här blev det strul...
 
Frågde min vän om möjligheten till att söka vidare och då drog han iväg bakom garaget och rakt ut i skogen. När vi kommit ett par hundra meter ut där så skriks det över radion att gärningsmannen är gripen. Det visar sig att han gripits mitt över den tomt där jag och Arro kommit ut så då blev jag ju ändå lite glad. Frågade den misstänkte om han varit ute i skogen en vända innan han kom tillbaka, men si det hade han inte... Men va fan Arro!!!!
 
Det var ju ingen tvekan om att du spårat åt rätt håll och rätt snubbe. Varför hittar du då på ett eget spår rakt ut i vildmarken??? Vet ju att jag inte kan få ett svar varvid effekten av utebliven fakta gör att jag nästan hör hur dom gråa håren på hakan poppar ut i samma takt som finnar på en tonårig kille... Väljer ändå att se det positiva i att vi spårade åt rätt håll, men vi hade verkligen behövt ett riktigt bra spårslut där jag kunde berömma och klappa Arro över den lyckade triumfen...
 
Men va fan! Vi gör ju inte bara kalkonjobb och misslyckade ingripanden. Vi gör ju även roliga saker. I går till exempel så var vädret strålande. Man önskade biträde av polishund ute på en skärgårdsö och uppdraget att agera hjälte gick till Arro och hans Husse. Inte blev det sämre av att vi fick förmånen att åka polishelikopter. Underbar resa över vackra Stora Staden och vidare ut över skärgården. Väl på ön så var den försvunne tillbaka, men det gjorde ju inte attraktionen och nyfikenheten av polishelikopter och polishundar mindre för det... Vänliga bybor från ön såg det som att "när du får oväntat besök" och krävde nästan att få bjuda det statliga materialet på kaffe och bulle. 
 
Ingen inbjuden tackade nej till detta fina erbjudande varvid vi intog en fika på en solig altan - mitt ute i skärgården - för att sedan åka helikopter hem igen... Tänk om alla dagar var så här... 
 
Må gott!
 
 
 

LURAD AV ÖGAT...

Kategori: Allmänt

Då var det andra nattpasset avklarat efter den så trevliga veckosemestern. Första passet var intensivt och med ett antal gripna och kontrollerade filurer. Båttjuv till finkan, inbrottstjuv till cellen bredvid båttjuven och misstänkt våldtäktsman friad på plats efter att ett kärleksmissförstånd reddes ut på plats.... Husse alltså mycket laddad inför pass nummer två, men fortfarande besviken och konfunderad på varför polisfordonet uppförde sig så illa i samband med rallykörning...
 
Anlände till polisgaraget och gick och småblängde på mitt så kära moderskepp. Kom att tänka på att för typ 20 år sen, när Husse gick polisskolan, så var det ju ett jävla tjafs från instruktörerna om att man skall göra "åtgärder före körning". Typ kolla olja, lysen däck och annat blaj innan man fick åka ut och jaga tjuvar... Så fort skolböckerna lagts i arkivet över utläst material och Husse sprintat ut från högskolan så var ju detta lika bortglömt som minnena från det att man gick i blöja... 
 
Bestämde mig ändå för att ta ett varv runt min gamla kompis istället för att direkt kasta mig ut för att rädda världen. Upptäckte väl rätt snabbt att ett antal av däcken, typ 3, verkade sakna en ansenlig mängd luft. Det fjärde rådde det inga tvivel om att det var lufttomt eftersom det såg ut som ett lågprofildäck trots att det i vanliga fall mest liknar ett lastbilsdäck...
 
Det skulle ju kunna förklara varför bilen hela tiden vobblade igår och då även känslan av att vara sjösjuk under utryckning... En snabb koll med luftmätaren visade att det inte var så himla tokigt - det saknades bara 2.5 kg luft... av dom tre som det skall vara.... Tog evigheter att fylla på men sen jävlar var moderskeppet tillbaka i gammal god form... Ska nog skärpa mig lite och i alla fall kolla utrustningen var 10 år...
 
Detta nattpass var dock som hämtat ur en sagobok. En bok utan ondska där alla var pårökta av någon kramgo drog - där alla var vänner och inget hemskt kunde hända.... Höll på att somna vid ratten redan vid 12 slaget på natten och då var det ändå en ansenlig del av natten kvar.... 
 
När allt bara är glass och ballonger så blir ju ögat lätt lite tröttare än vanligt och så även nu... När Husses öga blir lite lite trött så börjar ögat även spela honom små små spratt. Björkstubbar blev till små små hundar, en orange gammal lastbil med skopa formades till att bli en gigantisk man iklädd orange tröja och långt blont hår. Blev först skiträdd när jag såg jätten i mörkret och vågade knappt stanna och än mindre titta mot honom. När jag passerade förbi och småkikade lite så klarnade det lite mer och det var då jag upptäckte att jätten var en kran och skopa....
 
Rekordet slogs dock när Husse från håll observerar ett mindra djur en bit fram på vägen. Tar för givet att det är en katt eller räv, men ju närmare jag kommer desto mer övertygad blir öga och hjärna om att det är en dvärgelefant som springer längs med kanten... När jag passerar förbi så tycker jag mig även se att det typ 40 cm höga djuret har en snabel.... Är fortfarande inte helt övertygad om att jag sett fel men i vilket fall som helst så var passet nu slut och Husse kunde åka hem och sova...
 
Är inte helt övertygad om att jag är ett tillförvitligt vittne i tingsrätten längre. Dels på grund av dessa synföreställningar men även på grund av extremt livlig fantasi... I vilket fall som helst så vart det noll fångade tjuvar, inga påkörda djungeldjur eller andra ingripanden som påkallade Husses yrkesskicklighet att träda i tjänst... 
 
Nu är vi lediga ett par dagar så då passar vi på att vila och träna lite...
 
Må gott!

FÖRHÄXAD

Kategori: Allmänt

Bromsservice erfodras! Stanna omedelbart! Varningstexten på polisbilen hade lyst rätt så många dar så det kändes väl rätt att lämna in rallybilen lagom till att jag åkte på utlandsresa. Nu när jag ånyo trädde i tjänst - något mer solbränd och utvilad - så var bilen tillbaka och Husse därmed glad som ett litet barn på julafton.
 
Min ljuvliga cross country är ju som gjord för mig. När jag sätter mig i den brukar det vara som att stoppa in handen i en perfekt formad handske. Känns som jag kan hantera den under alla förhållanden och toppfarten brukar hamna kring 230 och det får väl anses som okay. 
 
Nu var det ånyo dags att krypa in i "handsken" och ta tag i nattens förväntade actionpass. Lämnade stationen, men kände fan direkt att det var något som inte var riktigt som det ska... Bilen kändes svampig och inte alls med samma tryck i gaspedalen som det brukar vara... Dom skulle ju för fan bara byta bromsar... Inte plocka ut ett antal hästkrafter och skruva loss fjädringen... Tänkte att det kanske var jag som blivit kinkig men han inte fundera på detta allt för länge eftersom akutjobben sällan uteblir särskilt länge i Stora Staden.... 
 
Fick åka på inbrottslarm och kände direkt att bilen och jag hamnat kraftigt på kollissionskurs. Närmade mig en rondell, bromsade ned och skulle ta ny fart och flyga iväg mot äventyret. När bilen vobblat sig igenom cirkulationsplatsen och Husse stampade på gaspedalen så att tårna nästan krampade så var Husses förväntan att vi skulle ta ordentlig fart mot uppdraget. Men va fan! När bilen "drog" iväg så var det nästan samma euforiska känsla som att åka mopedbil i uppförsbacke... What the fuck!!! 
 
Efter vad som kändes som en evighet så var vi uppe dryga 200 och då ville liksom moderskeppet inte öka mer i fart... Kände hur tårarna började välla fram och ville egentligen bara stanna, kliva ur bilen och stampa jättefort i marken med fötterna i frustration. Gjorde ju så klart inte det eftersom vi var på väg på jobb utan fortsatte framåt med arga ögon och mungiporna nedåt...
 
Men vad sitter där? En bit fram på vägen sitter en liten räv. Räven ser extremt ung och välvårdad ut där den sitter mitt i vägbanan. Räven är ju smart så jag tar för givet att den ämnar lämna vägbanan för att undvika sin död nu när moderskeppet kommer skenande som en båt i kraftig sjögång... Räven visar sig antingen vara både blind och döv alternativt ha en dådkraft som överstiger en skenande noshörning.... Rävjäveln sitter kvar varvid hundförarens omtänksamhet för djur tar vid. Börjar tåa lite lätt på bromsen för att kunna bromsa in i god tid men då jävlar.... 
 
Den som bytte bromsar på mitt fordon måste antingen ha missat den kursen på fordonslinjen eller så hyser han agg mot just mig. När jag bara touchade bromsen så slog den väl tvärnit så det bara sjöng om det. Däcken låste sig, utrustningen for all världens väg och Husse satt lika nära ratten som en som övningskör. Vid en snabb blick i backspegeln så syntes bara Arros röv bak i buren och det tog ett tag innan kompassen kommit i balans och Arro hamnat i rätt läge igen...
 
Körde inte ihjäl mig som ni förstår, men blev något överraskad över effekten i min inbromsing. Den enda som inte verkade påverkad var räven för han satt fortfarande kvar mitt i körbanan när polisbilen vobblade förbi... Förbannade räv....
 
Vi överlevde även det och lägger även den upplevelsen i arkivet över upplevda saker som är bra att komma ihåg... 
 
Nu vilar vi lite och sedan kör vi ännu ett nattpass. Ska försöka hantera moderskeppet bättre då så slipper vi hamna i morgondagens dödsanonser... 
 
Må gott!

SNÄLLHET HAR SITT PRIS...

Kategori: Allmänt

Husse tvingar tonårssonen från datastolen och då med det föga motivationshöjande aktivitetsförslaget - promenad med hund. Med dominans tvingas han ut på fysisk aktivitet med sin kära far och för att så snabbt som möjligt hinna tillbaka till den beroendeframkallande spelet så ger han energin i powerwalken en ny innebörd. 
 
Belönar arvtagaren för hans goda insats genom att han får följa med och välja middag i den lokala affären. Grabben är ju lika besatt av köttbullar som av sitt dataspel så med mungiporna uppåt for vi i riktning mot inköpsstället. Bilen parkerades och då med utsikt för Arro i riktning mot den plats där man brukar fästa upp sina tikar och hanhundar medans man handlar. Allt för att alla ska ha så stort utbyte av besöket som möjligt. Husse nöjd för att han aktiverat sin son. Sonen nöjd för att han ska få köpa köttbullar och Arro troligen nöjd för att han får kika in uppbunda tikar.
 
Husses tränade öga observerar dock något som bryter av idyllen i den lilla byn. På marken, vid busshållsplatsen,  har en man intagit en något märklig ställning. Mannen ligger spikrakt på marken och då i så kallat ryggläge. Intill står en något uppjagad man som förser den liggande mannens fötter i högläge...
 
Husse antar att den liggande mannen är sjuk varvid han förpassar sin och tonårssonens kroppar i riktning mot olycksplatsen. Tonårssonen föga imponerad över att speltiden på datan verkar minska mer och mer i takt med att han umgås med sin far. Dominerad som en tryckt hund följer han ändock motvilligt med.... Efter samtal med den andra hjälpsamma samariten så har denne lagt en första diagnos som tyder på hjärtinfarkt alt annan allvarlig skada. Ögonen på den till läget liggandes vågräte mannen tyder på att han dragit vidare till en annan värld eftersom där inte finns en tendens till blinkning eller liv.... 
 
En närmare kontroll visar dock att mannen intagit en för sin kropp alldeles för stor mängd alkohol. Skönt i och för sig eftersom ingen direkt var sådär supersugen på att genomföra mun mot munmetoden. Under det att vi inväntade polis så uppförde vi oss helt emot hundförarnas hederskodex - det vill säga vi var trevliga och hjälpsamma. När så polisen äntligen kom - antar att dom åkte från Haparanda - så hade läget dock svängt en aning gällande den utslagen mannen....
 
Trots att han inte blinkat på en timme så bestämde han sig plötsligt för att försöka ta sig upp. Som en krokodil i en dödsrullning så var han på väg ut i körbanan i stället för att lyckas vrida upp kroppen i sittande läge. Även här bistod son och far med att undvika en trafikolycka för att i stället lyfta upp mannen i sittande läge på en bänk.
 
Snällhet har dock ett pris! När mannens sjögång lugnat ned sig lite och ögonen slutat vridas vertikalt och horistontellt (dock utan att blinka) så fokuserar han på en av sina samariter (typ mig) och uttalar följande:
 
"Du har rånat mig" - "Ge tillbaka mitt medlemskort"
 
Förlåt! Husse något konfunderat över påhoppet, men fick snart klart för mig att jag robbat gubben på ett medlemskort till en idrottshall. Förvåningen över att ha blivit utpekad som kriminell överskuggades av det faktum att detta vrak till man ens hade ett medlemskort i genren idrott.... Mannen gav sig inte utan hävdade bestämt att jag rånat honom... Efter ett korrigeringssamtal med något mer bestämd stämma så ändrade mannen i alla fall inställningen till det hjälpande gänget något - så pass att han övergav stölden av medlemskortet till att jag olovligen tillförskaffat mig hans mobil...
 
Förbannade min otur över ha snubblat över denna något otacksamma man och så öven det faktum att både hud och kläder nu luktade kraftigt av etyl. Lämnade över vraket till en polispatrull och då med erfarenheten att snällhet faktiskt kan ha sitt pris...
 
Nåja! Känns ändå bättre att ha gjort något än inget... 
 
Må gott!

FLOCKEN SAMLAD IGEN...

Kategori: Allmänt

Ovetandes förpassades Arro till sin gamla familj och då enkom för att Husse med familj ämnade fly till soligare breddgrader och då utan den fyrbente hårbollen. Arro till en början något konfunderad över att han från villafönstret observerade Husse förvinna bort med bredsladd och då med en bil fullastad med resväskor och solkräm... Ulven dock som en kameleont för han fanns sig snabbt tillrätta hos sin gamla förare och familj. Det otrogna aset har levt loppan och under en veckas tid käkat Dentastix och gourmemat för att sedan vila sig i form i deras soffa.... 
 
Husse då? 
 
Husse med familj har tillbringat en vecka på sydligare breddgrader. Veckan har inneburit lidandet att bada i 30 graders klarblått havsvatten, 35 gradig luftvärme uppmätt i skuggan samt den otrevligt behagliga 32 gradiga jättepoolen. Veckan har även inneburit att någon annan bäddat, städat och lagat mat till Husses flock vilket har gett Husse oförtjänt mycket tid till att sola, bada, tävla och träna.
 
Mattis och hennes bror har oxå tävlat i samma grenar som Husse och hans tonårssöner. Skillnaden mellan syskonen och Husse med söner är inte talangen utan snarare tävlingsinstinkten. Mattis och hennes bror tycker utförandet och leken är det viktiga medans vi övriga finner vinsten mer behaglig. Är då inte alla tre tävlingsinriktade i samma lag så uppstår vissa problem eftersom endast ett lag kan vinna. Vet inte hur många gånger mattis avvisat familjemedlemmar ur poolområdet och då för vad hon beskriver som "osedvanligt olämpligt uppträdande".
 
Även områdets bad/livvakt kartlade dom tre musketörerna och då troligen i kartotekets sida över "idioter". Fast jag vill nog säga att skyltningen över området var något bristfällig för inte skulle väl vi - moralens väktare - bryta mot säkerhetsföreskrifterna över poolområdet??? Hur kan man göra stenmurar intill poolen om man INTE för göra volter och dyka därifrån? Om man nu inte får det så borde man väl åtminstonde kräva att det finns förbudsskyltar i anslutning till klippblocken... I vilket fall som helst så innebar veckan ett antal samtal mellan arga ögon och stelt pekfinger från ena parten och oskyldiga rådjursögon från motparten....
 
Efter en jobbig hemresa så var det dock idag dags för veckans höjdpunkt. Arro!!! I dag skulle han komma hem till oss igen efter en veckas frånvaro. Har ju tänkt på honom hela veckan och då varje dag eftersom hotellets tema var bamse och hans vänner. I det gänget finns ju figuren "Vargen". Vargen är ju för fan en kopia av Arro och hade jag inte vetat att det var en människa i dräkten så hade jag ju gissat på att Arro hade en kullbrorsa på väldigt sydliga breddgrader.
 
Ville krama, brottas och klia Vargens öron, men skippade det eftersom det fanns en uppenbar risk att arrangören hade stämt Husse för sexuella trakasserier. Nöjde mig därför med att bara kärleksfullt titta på Arros look-alike och då med förhoppningen att det åtmindstonde var en kvinna innanför dräkten....
 
När så Arro äntligen kom på besök så kunde man helt klart se förvirringen i den svarta kroppen. Arro ömsom sprang till mig och ömsom tillbaka till sin gamla Husse. Borde ju varit glad över att det fungerat så bra under veckan, men är ju mentalt störd så istället blev jag svartsjuk... När så X-husse med familj ämnade lämna så kidnappade jag för säkerhets skull Arro och låste in honom i min bil. Allt för att slippa förnedringen att se när aset skuttade iväg för att åka "hem" till sin gamla familj...
 
När X-husse väl åkt så var allt som vanligt. Hårbollen och jag drog på promenad, la lite korta spårupptag och var så där allmänt grabbiga som två kompisar kan vara... Efter att jag även dragit ut hundenhetens tröttaste brottsbekämpare på en rollerbladestur så kan jag nu se att han ligger utslagen och medvetslös på mattan nedanför här....
 
Nu är vi lediga i en dag till och sedan börjar vi jobba igen. Känner mig grymt laddad att ta tag i jobbet igen och då med förhoppningen att detta kvartal fånga mer tjuvar än vilda djur. Förra kvartalet vart det ganska jämt i den kampen. Grep väl typ 7 banditer medans vi även jagade ikapp en grävling, en igelkott, en hare och även hade korn på ett par rådjur... 
 
Än en gång! Ett stort tack till Arros X-familj för att ni tagit hand om mitt gosedjur.
 
Må gott!

INTE SOM JAG TÄNKT MIG...

Kategori: Allmänt

Ånyo arbetspass och en stor önskan från förmannen i patrullen om att team Arro/Husse skall göra skillnad i statistiken gällande kampen mellan det goda och onda. Sista tiden har ju teamet gripit en hel del, men tyvärr inte på så många jobb där den fyrbente varit den avgörande länken. Näe! Snarare är det Husses listighet, snabbhet, erfarenhet.... ehhhh eller tur som gjort att banditen hamnat i en av staten ägd cell än att Arros pussvänliga nos fällt avgörandet.
 
Medans Arro vilade gott i sin bil så utspelades en fars två våningar ovanför hans bil. Husse och ett antal andra polisjägare hade en genialisk plan som gick ut på att fånga in en lite halvfarlig filur. Planen var galant och innebar att vi skulle smyga oss osedda fram mot fastigheten och sedan med snillrikhet lura oss in till berörd person för att därefter helt enkelt fånga in honom....
 
Det fanns en viss farlighet hos berört jaktoffer, men gruppen av jägare hade täckt upp det mesta med huvudplaner och reservplaner så här fanns ingen oro för upptäckt och misslyckanden. Men det började väl inte så bra eftersom ett visst missförstånd gällande vilket hus den farlige bodde i. Det slutade inte bättre än att vi parkerade typ under hans balkong, gick förbi hans fönster åt alla håll och kanter innan vi kom på att vi nog var på väg till fel hus... Det fanns dock mycket humor i denna polisgrupp så efter ett litet fnitter så var vi på rätt adress och då förhoppningsvis utan att berörd person sett den förvirrade gruppen poliser som vandrade runt i området...
 
Offret dock mycket rutinerat visade det sig. När dörren öppnades så dök där upp en gigantisk man med en kniv lika stor som ett samurajsvärd. Mannen mycket utåtagerande när han gick emot sin fiende (oss) men detta fanns med i planen. Vi hade en plan för detta scenario, men objektet för planen hade även han en B-plan. Med skidglasögon över ögonen och nu med kniven vänd mot sig själv vände han åter in i sitt bo för att därefter stänga och låsa sin dörr.... 
 
Kvar utanför stod dom poliser som inte tänkt på att använda skidglasögon och hostade frenetisk över all pepparspray som for runt i trapphuset.... Hmmm. Bara att kalla in dom duktiga proffsen och svälja förnedringen över att ha blivit blåst på ära och berömmelse. Efter förhandling och annat proffesionellt tjafs så fick berörd person äntligen den vård han behövde.  
 
Sammanfattning över Husses insats: 
- Bli hotad med kniv
- Bli pepparsprayad
- Stå som ett fån och kolla på insatsstyrkans jobb.
- Bära material tillbaka till bilen.
 
Insatsen blev enormt stor till slut och jag tackar mina lyckliga stjärnor att han som var sheriff för insatsen är mer än duktig. Ledsen som en blöt hund lastade jag in mig själv och drog från platsen och då med ett något mer stukat självförtroende... 
 
Men som sagt! I detta jobb får du alltid nya chanser så det är bara att ta nya tag. Kanske ska se till att bara va på jobb där Arro kan hjälpa till.
 
Må gott!

DOM MÅSTE TRO ATT JAG ÄR DUM I HUVUDET!

Kategori: Allmänt

Samtal med nyligen uppspårad person som bevisligen rört sig mestadels på andras tomter och kommit till platsen i en stulen bil där gods från tidigare inbrott låg i bakluckan. På frågan om vad den uppspårade tatuerade och dokumenterat brottsaktive personen gjorde på platsen så blev svaret följande:
 
"Jag har en släkting som bor inte allt för nära här som väckt mitt svampleterintresse. Jag hittar inte så bra i området men har en viss kännedom trots allt."
 
Polismannen ställer sig lite frågande till varför man åker drygt 5 mil för att leta svamp och hittar just till denna plats när man i vanliga fall är en person som rör sig i tätbebyggelse och neonskyltarnas land. Frågan innehöll även ett visst ifrågasättande gällande huruvida man inte borde ha med sig en påse eller korg om man ämnar åka på utflykt för att plocka svamp.
 
För oss som träffar dylikt klientel till och från så blev svaret inte direkt chockerande överraskande.
 
"Har man med sig en påse så hittar man ingen svamp. Har man däremot inget att bära i så finner man ju svamp i stora mängder och då kan man ju tigga sig en påse från någon man träffar på."
 
Polismannen, som varit polis i drygt 20 år, meddelar skogsmulle att han inte riktigt tror på historien eftersom denna resa även innefattade att utlykten skedde i en stulen bil och där det fanns gods från tidigare inbrott. Polismannen hyschade vänligt men bestämt ned det svar som den utpekade ämnade framföra och då med motiveringen att "om man inte talar sanning så finns en risk att det onda samvetet gör att man får magnknip när man ska sova".
 
Där slutar historien eftersom uppfattningar, värderingar och egna upplevelser gjort att dom båda diskuterande parterna var lika säkra på att just deras historia var den rätta sanningen...
 
Upplevt eller påhittat? Ni får döma själva...
 
 
 
 

SAKTA MEN SÄKERT...

Kategori: Allmänt

25 grader varmt, strålande sol och kvavt så in åt helvete. Kliver i den så opraktiska uniformen för att starta ännu ett dagpass i tropisk värme. Hur kommer det sig att det alltid är högsommar när jag ska jobba och dunjackeväder när jag försöker lägga mig i solstolen under fridagarna? Missförstå mig inte - jag föredrar absolut strålande sol och värme - det är just själva dagpassen jag förkastar.... Dels för att det är vidrigt att vakna av väckarklockan samt att det sällan är något speciellt att göra just dagtid för oss hundförare... 
 
Kläderna klibbar fast på kroppen och då är klockan ändå bara 07.00 när jag kliver ut på gården och fram till polisbilen. Förbannar värmen, den torra smörgåsen och påsarna under ögonen, men blir som vanligt på bättre humör när jag ser mitt laktritstroll. Ulven är som vanligt glad och viftar på svansen vilket gör att återkopplingen på min egen egoism blir total. Här står jag och gnäller medans han, med sin svarta långa och varma päls bara är glad och lycklig... Bestämmer mig för att besegra morgontröttheten och istället njuta av den vackra dagen...
 
Trots mina försök att vara positiv så håller jag på att kvävas av den torra smörgåsen som intas med en sipp vatten från den medhavda flaskan. Anledningen till att den inte intas i goda vänners lag och då med en varm god kopp kaffe har att göra med att vi direkt på morgonkvisten fick åka iväg på jobb.
 
Självklart långt bort som helvete, men jobbet i sig intressant. Boende hade uppmärksammat en bil i deras bostadsområde. Samma bil hade varit inblandad i ett inbrott för någon dag sedan och man såg nu även att gods från det tillfället fanns kvar i bilen. På platsen rörde sig även samma tre personer som varit med på det förra inbrottet så nu var man rätt övertygad om att det var dags för tjuveri igen...
 
Precis innan vi anländer fram till platsen så lämnar bilen och då i den riktning som vi kommer ifrån. Ett offensivt stopp från engagerade poliser gör tyvärr att ingen av fordonets medåkare hinner fly. Förbannar dom duktiga poliserna, men blir snart glad igen när man uppger att en person saknas. Husse och Arro påvisas ett område där tjyven senast setts. Laktritstrollet mycket glad över att han skall få ett uppdrag så tidigt på dagen medans hans pessimistiske medåkare (Husse) bara ser problemet med var i helvete vi skall börja söka spår...
 
Den negative selar ändå på sin något opålitlige spårhund samtidigt som han ber till högre makter att Arro skall spåra människa istället för vilda djur denna gång. Arro visar direkt på grusvägen att han har ett spår och djävlar var det bar av... Med sträckt lina försvann vi längs med grusvägen, upp på en tomt, vidare upp i skogen och fram till ett par villor. Arro fortfarande intensiv och for runt bland husen som en vettvilling. Därefter vek han ned på en grusväg och så var det järnet längs med denna en bit.... 
 
På håll ser jag då hur ett antal personer står i grupp en bit fram. Mr Pessimist tar genast för givet att hundjäveln spårat någon utav dom och att det blivit fel som vanligt. Men icke. Arro spårar fram till en av personerna och det visar sig att det är den vi söker... 
 
Wow!!! Han kan ju spåra......... Kan det va så att han sakta sakta men säkert börjar förstå sin arbetsbeskrivning? Hoppet är ju det sista som överger en så jag väljer att tro på den nya snutjägaren. Troligen kommer ett antal bakslag, men nu börjar ju tjuvarna fångas in en efter en.... 
 
Arro belönas i vilket fall som helst rikligt med pussar och kramar medans dom tre tjuvarna fick dra vidare till fängelset. I morgon är en ny dag och Husse är hungrig på nya framgångar... 
 
Må gott!

STJÄRNSTATUS? NJA....

Kategori: Allmänt

Är ju inte en man som funderar så mycket utan det känns mer som att varje dag verkligen är en ny dag. Har det gått sisodär på jobbet dagen innan så är ändå hoppet på topp när team Arro och Husse vandrar iväg för att jobba pass nummer två. Det kanske är tur det eftersom vi gör tvärtemot den handlingsplan Arro och Husse lagt upp för att i slutet av karriären sluta som två ståtliga statyer på Stora Stadens torg. Planen är ju galant och handlar om att spåra upp skurkar, rädda vilsna och rädda svamplockare samt omvända livströtta själar till att verkligen vilja ta tag i sina trasiga liv igen... 
 
Med den gamla hunden, Arek, flöt ju allt på och historieböckerna fylldes med ära och glamour, men när han så drog vidare till hundhimlen så vände trenden rejält... Istället för action, dramatik och hjältedådskåserier så har berättelseboken dammat igen rejält eftersom det nya teamet - Arro/Husse - har det något lite mer tyngre i sin bovjakt.... Inget ont om Arro - han kör sitt eget race och verkar kanske inte ha förstått arbetsbeskrivningen än bara. Det stora problemet visar sig nog vara värre än att Geten spårar vilt för fulla muggar och det är ju att hundmataren Husse är helt inkompetent som hunddressör... 
 
Det tacksamma i historien är ändå att Husse troligen har någon form av diagnos där självförnekelse ingår. Det gör att som sagt att varje dag blir en ny chans till att vända trenden och det blir alltså lika roligt att gå till jobbet varje dag... Sett till min postlåda och mailbox på jobbet så är jag nog den enda som tycker så eller ens vet att jag existerar för dom är lika tomma som plånboken dagen före lön... 
 
Har ju samma sjukdomsbild vad gäller idrottande oxå. Trots att Husse nu nått en ansenlig ålder där idrott på toppnivå torde vara omöljligt så tar inte medicinen mot självkännedom bra här heller. Tron på att Husse är en av dom bästa individer idrottsvärlden skapat lever kvar och detta trots att dom nu nästan vuxna barnen skrattar sig harmynta över prestationerna och gladeligen leverar budskap som detta:
 
" Pappa! Du suger!!!"
"I dag var du inte särksilt bra va?"
" Din cykelspark var så där va? Upphoppet var bra, men fallet ned var mer som att du blivit nedskjuten av en prickskytt"
 
Idrottssjukdomen gör att all sådan feed-back från chipparna bara rinner av som vatten från en gås. Husse ändå lika glad varje gång han får skapa idrottshistoria och lika oförstående om han får börja som avbytare... Rätt skönt att tro att man är bäst och att publiken verkligen behöver se en stjärna återfödas varje match... Att farbrorn sedan alltid är utslagen fler dagar efter utförandet på grund av skador och förslitningsskador - ja det är väl smällar man får ta va.... Skämt åsido. Idrott är ju så sjukt kul och jag tror allvarligt att njutningen av att få delta gör att man glömmer allt elände från jobbet och istället känner glädje över att få gå dit... Troligen då för att jobbet ändå går bättre än den förbannade idrotten...
 
I vilket fall som helst - idag är det match igen och chans att skapa historia... ;)
 
Må gott!

PRÖVNINGARNA FORTSÄTTER....

Kategori: Allmänt

Att min svarta skyddsängel har en svaghet för invånare från fablernas värld är ju ingen hemlighet. Den gode Arro har ju mer än en gång prövat mitt tålamod då han brutit vårat hederskodex gällande att spåra upp banditer, vilsna själar och andra som behöver statlig hjälp och då i stället jagat rådjur, räv och annat fyrbent....
 
Under semestern så har jag tränat spårupptag och jag får nog säga att Ulven gjort rejäla framsteg. När så viloperioden för denna säsong var över och det åter var dags att träda i tjänst och rädda världen - ja då hade ju Husse rätt så stora förhoppningar på just spårbiten... 
 
Redan första arbetspasset fick jag anledning att testa hårbollens kunskaper men även rejält prövas mentalt gällande vissa fobier att gå vilse i stora skogen. Tjuven valde nämligen att göra inbrott i ingemansland och på något otroligt sätt då bli upptäckt trots att det endast fanns två hus i ett skogsområde som kändes lika stort som hela Kanada. Invånare från den lokala stammen meddelade att man hört ett larm från grannhuset och då troligen även sett hur dom klåfingriga gett sig ut på flykt i sin iver att undvika att bli tjärade av lokalbefolkningen.
 
Det var minst sagt mörkt ute och skogen var enorm. Med GPS och Iphone i högsta hugg gav jag Arro i uppdrag att söka spår. Inte om, utan när, Arro sedan tagit mig vilse så kunde jag förhoppningsvis i alla fall hitta tillbaka med den tekniska utrustningen jag nu hade med mig... Arro var riktigt het. Spårade först ut alla spår som poliser, vittnen och andra nyfikna rört sig - därefter drog han mig rakt ut i klorofyllen och rakt in i ett törnbuskeparti. Dom vassa taggarna rev mig och jag kände hur den gamla hundförarhuden ändrades om till att bli zebramönstrad av alla sår och blodvite som uppstod. Hundjäveln drog mig sedan upp för en brant som i skidbranchen hade varit en så kallad "svart pist". Terrängen var så sjukt vidrig, stenig och kuperad att jag fan höll på att slå ihjäl mig... 
 
Medans jag fastnat i en stenskreva och stod och svor över mitt yrkesval så kände jag bara hur spårlinan försvann ur händerna i typ 100 km i timmen. Bara brände i händerna när jag försökte få nytt tag. Förstod att här fanns ingen tjuv för ingen skrek av skräck och Arro skällde inte heller. Fick tag i linan, men hörde ändå hur något sprang och då i riktning MOT mig. Fick upp ficklampan och lyste rakt in i ett par ögon som skenade i riktning mot Stora Stadens hjälte. Efter alla gripna med min gamla hund så förstod jag av rörelsemönstret att vi inte hanterade något mänskligt just nu. Hoppades vid Gud att det inte var något köttätande djur och när det passerade förbi mitt vänstra ben så visade det sig att Arro fått korn på en grävling.... Grävlingen valde flykt före att bita hund eller Husse vilket ju i alla fall var tacksamt...
 
Tog upp Iphonen för att kontrollera hur långt ifrån räddningen jag var. Iphonen visade att närmaste väg låg ungefär 1 mil från där jag var så nu var Husse lite deppig. Tog upp GPS en för att kolla hur jag skulle kunna ta mig till närmaste civilisation... Men va i helvete - även den visade att i det här förbannade området fanns det inte en enda vägjävel... GPSén visade bara höjdkurvor i massor och en och annan sjö.... Fuck!!! Lät hårbollen spåra vidare med hoppet om att han verkligen spårade tjuven och inte en massa djur... Efter en stunds spårande kom vi ned på en pytteliten väg och nu var Arro rätt aktiv i sitt spårande faktiskt....
 
Arro fortsatte spåra intensivt nedför vägen och plötsligt dyker det upp två hus... Prisa Gud - hundföraren har kommit tillbaka till den plats där han började spåra fastän nu från ett annat håll. Arro fortsatte sedan spåra nedför vägen och ut på ett fält. Där stannade han vid stubbe innan han åter vände tillbaka till huset där vi börjat...
 
Det visade sig att en av vittnena gått den vägen när larmet på huset gått. Vad Arro spårat innan detta det vet bara hårbollen själv. Jag är bara glad för jag kom åter till civilisationen och att han faktiskt i alla fall avslutade med att spåra människa... High Five Arro! Nu drar vi in till neonskyltarna i Stora Staden.....
 
Må gott!

SEMESTERN SLUT...

Kategori: Allmänt

Arro verkar ju inte ha förstått semesterperiodens längd eftersom han alltid går lite på tomgång. Husse däremot har ju räknat ned varenda dag inför återkomsten till enheten och chansen till att få rädda världen igen. Batterierna har varit fulltankade sedan någon vecka och energin har gjort små utbuktningar på sidorna på den lilla hundförarkroppen och nu var det äntligen dags... 
 
Spänd som inför ett sommarjobbs första dag låg Husse i sängen och då så förväntansfull inför morgondagens utmaningar att sömnen nog blev något eftersatt. Att då börja med ett dagpass som första arbetsdag är väl inte optimalt och när klockan ringde som ett ilsket bi kl 06.00 för att tala om att semestern nu verkligen var slut - ja då var inte Husse mentalt riktigt klar....
 
Helvete vad trött jag var... Har ju inte gått upp före 09.30 en enda dag och all power i dom uppladdade kroppsbatterierna stod nu helt klart på error.... När jag tittade ned på Arro så fanns ju inte en tanke hos honom på  att vi redan nu skulle ta tag i dagen för han låg upp och ned med benen rakt upp i vädret och snarkade... Vi tog oss ändå till jobbet och när man väl var uppe och kände solen och värmen så var ju faktiskt allt rätt bra ändå....
 
Förvantan har ju varit stor hos Husse på att återigen få rädda världen, men låt mig säga såhär... Under dagpassets 10 arbetstimmar så hade vi inte ett enda jobb.... Såvida vi inte ville hänga med och leta upp ett kassaskåp, medla i familjeosämja eller försöka omvända fyllon så fanns där inga hundjobb alls.... Det mest spännande i arbetsväg vi kunde komma var när vi observerade en äldre dam, full som en alika, försöka hantera sin rullator. 
 
Hennes geniala plan för dagen verkar ha varit att skåpsupa en tunna med sprit, klä sig i lång kjol och därefter ge sig ut på en promenad (troligen med målet att nå fram till systembolaget) i den tropiska värmen. Det gick sådär för henne... Iaktagelser på kvinnan lät meddela att hon verkar vara av en envis natur eftersom hon legat raklång på bussgatan, ålat sig upp och därefter ömsom snubblat över sin långkjol varvat med den busiga rullatorn och på så sätt tagit sig in mot centrumkärnan. Kan nog med säkerhet säga att hon aldrig nådde fram till systemet eftersom hennes något avvikande beteende gjorde att hon uppmärksammades av en polispatrull en bra bit innan "målgång". Att sova under övervakning det blev....
 
Arro då... Ja något måste vi ju göra när världen inte behövde våra tjänster så det blev lite träning istället. Arro fick med beröm godkänt i spårupptagsträning, skogsspår samt att leta små små saker på marken. Arro hittade en utlagd pappersbit på en grusplan trots att pappersbiten inte var större än typ 2 x 3 mm. Bra Ulven!!
 
Nu njuter vi lite av morgonfika, promenad och avslappning innan vi åter tar dag i vårt uppdrag "skydda och ställa tillrätta". Idag gör vi nämligen natt. Mums! En natt i Stora Staden en lördagskväll. Njamiiii!!!
 
Må gott!

NU ÄR DET DAGS...

Kategori: Allmänt

Blickar ut över ytan som polispatrullen pekar ut såsom den brottsplats varifrån gärningsmannen sprungit efter en fulare misshandel. Polismannen visar flera olika platser och medans Arro krafsar ivrigt mot burens galler så lägger Alfahannen upp en taktik för vilket av alla spårupptag han skall börja med... Området något besvärligt. En bensinstation - stor asfaltsyta och flera partier av grus som gränsar mot bergsknallarna... 
 
Funderandet bryts av ett aggressivt motorljud och det råder inget tvivel om att det handlar om en crossmotorcykel. Fordonet närmar sig snabbt den plats där polisbilen står parkerad. Föraren saktar in en aning när han ser bilen men ökar sedan farten markant och det verkar nästan som att den maskerade mannen siktar mot den position där Husse står... Föraren provocerar verkligen crossen och ljudet är outhärdligt men år av träning och erfarenhet gör att jag redan har en plan för hur den flyende skall stoppas. När Husse är i farozonen för att bli träffad av den framrusande crossen så är det en fas i den plan jag redan lagt upp. Snabbt och vigt glider jag undan och skickar ut vänsterfoten i en gränslöst vacker rörelse. Kroppen i sidled och benet i huvudhöjd när side-kicken snärtar till i riktning mot förarens hjälm.... Väntar på effekten av träffen, men blir överraskad över hur händelsförloppet nu har tagit en annan vändning....
 
Men va fan... Vaknade till ur den där jävla fantasivärlden och blev med ens på det klara med att jag inte börjar jobba förräns i morgon. Stod nu där vid bensinstationen i shorts och t-shirt, egen bil och fyra spårupptag till Arro. Gäller ju att ta vara på träningstillfällena och när bilen ändå skulle fyllas upp med lite petrolium så passade det ju bra att lägga några träningspår. 
 
Det enda som egentligen stämde med den ursprungliga historien var väl att det faktiskt kom en cross och att den körde jävligt fort och rätt så nära den sjukt laddade och arbetssugne Husse. Skickade faktiskt ut en kick, men hade någon haft en webkamera så hade det nog mer beskrivits som om en stel medelålders man försökte ta dom första stapplande stegen i den Ukrainska Kosackdansen.... Innan den längsta delen av tån ens var i utfällt läge så var ju crossjäveln 100 meter bort... Fuck!!! Måste fan få börja jobba nu innan fantasin och energin gör att jag hamnar på psyket....
 
Har ju trimmat upp Arro nu när vi ska börja jobba, men han verkar inte riktigt ha förstått att det är dagen D i morgon. I dag la jag ut lite saker i gräset så att han skulle få aktivera sin inaktiverade nos. Ingen tvekan om att han förstod kommandot, men sen flöt han liksom iväg lite granna... Först letade han intensivt, men sen dök det ju upp ett rejält intressant objekt mitt i sökrutan... Nämligen ett träd!!!
 
Arro bara stannade upp vid trädstammen - tittade sakta upp mot toppen - och blev stående så. Därefter kom han väl på sitt ursprungliga uppdrag varvid han sökte lite mer markbundet ett par sekunder. Men så anlände han åter fram till trädet och tittade sakta sakta upp mot toppen.... Vet inte hur jag ska tolka Ulvens beteende, men det känns lite som att det år något som åker karusell längst uppe i hans huvud till och från...
 
I morgon är det ju som sagt dags och då får vi se om han är med i matchen igen...
 
Må gott!

SÅ SLIPPER MAN BACKTRÄNING...

Kategori: Allmänt

Ålder och livserfarenhet har ju den fördelen att man förhoppningsvis har lättare att se effekten av den uppgift du ämnar fullfölja INNAN du genomfört den. Detta då till skillnad från youngstern där inget är omöjligt men där hjärnan bara klickar i upphakat läge eftersom dom oftast inte tänker längre än näsan räcker. Självklart är ju detta bara ursäkter från en medelåders man för att förtränga den rädsla som mer och mer kommer smygande vad gäller att klättra högt, hoppa långt och pröva nya främmande saker, men det behöver ju ingen veta...
 
Nåja! När så nu sommaruppehållet från toppfotbollen var över och träningarna nu skulle starta igång - ja då vet man ju efter år av erfarenhetsinsamling att det kommer att göra ont. Ångesten över att ha slarvat med sommarträningen slår som batongslag mot tunn hud när man knyter skorna och beger sig ut mot fotbollsplanen. Att redan efter halva träningen känna att spyan klättrar frenetiskt i området kring struphuvudet och då i kaskadform för att fysiskt visa hur dåligt tränad man faktiskt är.... Då hjälper det ju föga att man kommit på ett lämpligt träningsupplägg för sommaruppehållet på fredagen - två dagar innan träningen börjar....
 
Men oj! Coachen gjorde ju ingen besviken vad gäller att det handlade om fysisk träning. Man den vetgirige och kunnige läromästaren hade ju köpt in nya redskap för att tämja mjölksyran och nu stod dom utlagda i ett bansystem som bara kunde tydas av den som lagt ut skiten. Tack vare lång erfarenhet så visste jag att det kommer att göra ont, men det är nytt så det kommer även att bli kul... Som ett glatt barn for väl Husse ut på planen för att känna och klämma på allt det nya och då ivrig som en tonårspojk i färd med att förlora sin oskuld...
 
Här fanns tunga medicinbollar, häckar och inte minst någon form av mindre fallskärm som skulle användas för att träna upp snabbhet. MUMS!
 
När träningen, efter två timmar, var slut så var det ett antal vrak som lämnade arenan. Husse rörde sig som att han precis lämnat en riktigt hård fest och då med krum rygg och allt annat än spänstiga steg. Tonorssonen - tillika medåkaren i Husses bil - såg mer ut som om han blivit överkörd av ett godståg. Allt som sades i bilen var typ: "åååh - fy fan!"
 
Dagen efter är ju inte skönare så då fick mattis följa med som sällskap under Arros promenad. Mattis med som socialt sällskap till Husse som ämnade använda promenaden till att försöka få ut steglängden till att bli längre än dom korta trippande steg som nu var fallet. När Husse påbörjade promenaden var det som att se en Japansk kvinna, inlindad i sina vackra kjolar och hårt lindade fötter. Nåja! Har ju hört ryktesvägen att träningsvärken försvinner om du ökar den fysiska belastningen. Sagt o gjort. Mattis! Nu tar vi fart och går rakt upp för slalombacken här....
 
Mattis måttligt imponerad men då var redan Arro och Husse på väg uppför den branta backen. Solen lyste och det var varmt och skönt, men inte fan släppte smärtan inte... Dock var lösningen på problemet närmare än vi trodde. Lakritstrollet vandrade nämligen rakt över en huggorm och så även Husse. När så mattis upptäckte vad släpfot och hans hund precis klivit över så meddelade hon ju detta vidare... Helvete! Nu började dansen... Ormens läge var ju för Husse och Arro okänt varvid en vild dans från den ena parten tog vid. Här gällde det ju att inte ha någon fot i marken innan ormens position var lokaliserad. Efter vild dans i backen så lugnade mattis ned Husse och pekade ut var giftpinnen hade sin jaktposition. Något lugnare vände så Husse promenaden tillbaka ned i ofarligt och avsökt område - självklart då med Arro vid min sida och mattis som lockbete framför oss.
 
När vi passerade den lömska ormen så låg den ihopringlad. Jag tolkade det som att den gjort sig klar för anfall medans mattis tolkade giftpinnens läge som om att den solade... Jojo! Visst mattis! Nu går vi hem...
 
Vi överlevde safarin och tog oss in mot bebodda trakter. Av träningsvärken kände man inget så jag sammanfattar mötet med att adrenalin tar bort mjölksyran i benen. Slutet gott - allting gott!
 
Må gott!

5 DAGAR KVAR...

Kategori: Allmänt

Media berättar ju i dagarna om hur tokigt vaccinet mot svininfluensan har tagit på på några utav landets ungdomar. Trötthet, apati och andra plågor är ju komplikationer som uppstått i samband med intaget av det påkallade vaccinet. Ju mer jag tittar på min gode vän Arro - desto säkrare är jag på att den fyrbente måste ha satt i sig lite av just det medicamentet. Inte en enkel dos utan mer mer i storleken av en badtunna. 
 
Mr Narkolepsi verkar kunna komma till ro när, var och hur som helst. Sova är inga som helst problem vilket ju i sig är väldigt skönt om man nu önskar luta sig tillbaka i soffan och se till exempel en god film. Helt utslagen är han ju dock inte eftersom pacemakern kickstartar igång så fort det kommer lite fika eller mat på bordet. Har ju alltid gapat och krävt om att få en hund med gigantiska motorer och enorm energi. När så myndigheten försett Husse med just ett sådant exemplar ja då har ju inte Husse varit man nog att hantera skiten... Hundarna har lämnats tillbaka med slutbetyget att dom på ett eller annat sätt är galna, oförmögna att skapa historia eller på annat sätt inte klarar Stora Stadens uppdrag och klientel. 
 
Någon gång får ju arbetsledningen nog och man kan nog säga att så just var fallet när man försedde Husse med den klåda, allergi och narkolepsidiagnostiserade ulven i svart päls. Förutom den medicinska problembilden så var ju även svarten programmerad till att jaga vilt och spela upp små fantasiscenarion såsom att låtsasspåra. Mr Black har, tack vare sina egenheter, försett Husse med bra mycket bättre kondition på grund av rådjursspår samt även en och annan ärrbildning på grund av törnrosbuskar, vassa stenar och besök i rävgryt. Den förra ägaren kunde hantera hunden bättre för han grep och bet tjuvar i parti och minut. Troligen är detta ytterligare ett bevis på Husses egen oduglighet, men det är ju så klart väääldiiiiigt svårt att erkänna så jag avvaktar lite med det....
 
Nu har vi dock ägnat vår ledighet till att skapa harmoni i teamet, hård träning i spårteknik och förhoppningsvis även fått den lilla vibrerande nosen att alltid stå i ON-läge. När det nu är nedräkning tills vi får börja jobba så vibrerar Husse i hela kroppen och då i förväntan över att få visa upp Arros egenskaper inför dom personer som valt den kriminella banan alternativt barn, senila och övriga förvirrade som av olika anledningar förvirrat sig bort i dom stora skogarna.... Är inte helt säker på att ulven känner samma förväntan, för nu när Husses fingrar knappar frenetiskt av engagemang och sug över att få komma igång - ja då står Arro och pussar på Jamaren som dykt upp för att få lite hundmat.... Borde inte hunden jaga katten?
 
Nu har ju ödet försett mig med laktritstrollet och trots alla motgångar, förväntningar och farhågor så känns det faktiskt som vi vänt trenden.... Innan semestern så avslutade vi ju med att spåra upp en bandit och bita ett par kaxiga demonstranter så hoppet lever.... 
 
I vilket fall som helst så kommer jag aldrig byta bort mitt lilla troll. Han är fantastiskt charmig och innerst inne så tror jag att där finns potential till att bli en riktig snuthund. 
 
Må gott!

NU VARVAR VI UPP...

Kategori: Allmänt

Ooooh... Sjukt sugen på att jobba nu. Batterierna på Husse är överladdade och begäret efter att få köra vansinnesfort, brottas och skapa förstasidestoff i media är väldigt stort nu. Black Arro verkar vara mer av den softa sorten - typ han som kan sova var och när som helst. Hade jag haft chansen att döpa om Laktritstrollet så är namnet "Skalman" inte helt främmande för mig... 
 
Det som är ändå är kul med den fyrbente är att när vi väl hittar på saker så är han rejält på. Vi börjar ju jobba om en vecka så tanken var ju att vi skulle varva upp och dra igång Laktritstrollets motorer eftersom han njutit rejält av sin ledighet. Vi började med lite spårupptag på grus och det klarade Arro galant. Vi gick vidare till att pröva vindmarkering vilket kanske inte varit trötters bästa gren i kampen om att få jobba statligt år efter år. Men se på fan.... Svansen rakt upp, en snabb knick på huvud och kropp och sedan med full fart ut i terrängen. Vinden blåste förnämligt och vargen kände mycket väl att Husse gömt undan en spännande väska i skogen. Bärandes sin belöning lämnade vi platsen med pigga steg. Husse nöjd med Arros insats och detta högst tydligt genom glada babytillrop och höga steg i fästinggräset. Arro mer tystlåten men svansviftningarna och dom snabba glada stegen visade med all tydlighet att även han uppskattat äventyret...
 
Tur ändå att grannarna vet vilket yrke Husse har. Är inte helt övertygad om att dom förstår allt som sker i skogen bakom deras hus, men vem fan ifrågasätter en man lika smal som en glasspinne, men som ändå går och beter sig som om han behärskar alla tänkbara scenarion som tänkas kan dyka upp... Och skulle man ändå våga ifrågasätta den av staten utbildade självskyddsmaskin som nu vandrar i skogen - ja då tänker man nog till ytterligare en gång när man ser hans vilda varg som rör sig till synes utan koll och förmyndarskap...
 
För att fullborda kontrollen gällande status och funktion på teamet som snart skall träda i tjänst så avslutades kvällen med att mattis fick agera figurant i skyddsarbetet. Ena grannen frågade nyfiket om han fick titta på så där lite avsides bakom sitt höga staket. Han hade nämligen hört ryktesvägen att den svarta pantern längre in på gatan var lite bitsk... Självklart fick han se på när Husse skulle kolla hundkontroll, bett och släppanden. 
 
Efter sedvanliga korstecken och böner till högre makter så inleddes övningarna med lite enkla transporter. Arro mycket följsam och medgörlig varvid vi ökade svårighetsgraden en aning. Arro ombads springa ifatt mattis och där sätta sig framför henne för att skälla... Löpningen fram gick bra, men sen såg grannen lite frågande ut. Detta huruvida det skulle vara så att hunden bet den stillastående kvinnan i magen... Nja sa Husse - vi gör om.... Denna gång gick det mycket bättre varvid vi passade på att kolla lite släppanden oxå...
 
Mattis fick agera våldsam fylletant varvid Arro bet tag i mattis fina skyddsarm. Bett och angrepp enligt mallen, men släppandena gick väl sådär.... Efter en åthutning och en liten bonk i huvudsvålen på Arro så satt även detta moment helt okay.... Husse nöjd och ville avsluta med ett litet fasttagande... Det innebär i klartext följande:
 
Mattis skenar iväg över ängen så fort hon kan. Arro väntar på ordergivning om att han skall få löpa ifatt det flyende fåret och därefter bita sig fast. 
 
Punkten ett: Mattis löper iväg med något osäkra steg och viss skräck i dom ögon som nu verkar vilja lämna ögonloben. Momentet dock godkänt.
 
Punkten två: Ordergivningen avklarad och Arro med beröm godkänd.
 
Punkten tre: Jakten tar sin början. Arro verkar inte ta någon hänsyn till att det här mattis som flyktar utan ulven löper iväg lika snabbt som en mindre crossmotorcykel. Momentet snabbt avslutat då mattis slits i stycken. Spottandes och svärandes mot sin kära make gnider hon sin ömma arm efter att ha slitits till marken av den så försynte Arro. Arro igorerar mattis arga ögon och springer runt runt med sin vunna skyddsarm...
 
Slutet gott allting gott. Den nyfikna grannen tillfrågas om även han vill pröva. Han tackar vänligt men bestämt nej till erbjudandet och det sista vi hör honom muttra om är något om att den svarta hunden verkar galen...
 
Må gott!
 
 
 
 

LUGNT LÄGE...

Kategori: Allmänt

Så här i semestertider händer det inte mycket i en polishunds vardag. Varje dag är nästan sig lik och innehåller varken hjältedåd, äventyr eller händelser som skapar förstasidestoff hos kvällstidningarna. Min gode vän Arro och hans flock har ju fortfarande ett antal veckors ledighet att plocka ut och jag kan väl med stor sannorlikhet säga att tillvaron kommer vara rätt lugn och händelsefattig. Den geniala planen - att bloggen läggs ned tills chans för äventyr uppstår - kläckte Husse redan för någon vecka sedan, men har avvaktat med det "tunga" beslutet tills nu..
 
Som skribent önskar man sig ju alltid en chockvåg av protester när man kommer med sådana revolutionerande beslut, men tyvärr har ju även denna förbannade blogg även en mätare för hur många som läser författarens alster. Hade antalet besökare jämförts med till exempel hur många par sockor en genomsnittsman har - ja då är vi ungefär på samma antal... Eller i klarspråk: Vääääldiiiigt lite besök på Arros blogg.
 
Kollar ned på golvet för att se Arros reaktion över att bloggen läggs lite åt sidan så här under semestertider. Lakrtitstrollet lika soft och utslagen som alltid så jag tolkar hans sinnesro som att han "typ inte bryr sig ett skit" över om Husse skriver vilken kaka Arro åt idag eller vilken sida han valde att ligga på under eftermiddagsvilan... Arro är ju rent generellt en rätt soft hund även om han under dagens sökpass i skogen visade lite av "Tjuren Ferdinand" stuket. Att glad och lycklig leka lite med sin belöning för väl utfärt sök till att sekunden efteråt kasta sig fram och tillbaka som ett skadat lejon och då bitandes åt alla håll och kanter... Ja - det blir ju lätt så om man väljer att fira sitt fina jobb i ett jordgetingsbo.... 
 
Enligt besöksbarometern här på bloggen så skriver jag ju mest detta för mig själv, men om någon annan tittar in och mot förmodan känner ett visst vemod över att Arros "antihändelseblogg" vilar lite över sommaren - ja då finns tröst att tillgå på Twitter. Arros team fortsätter att lägga in lite smått och gott där så helt dött blir det inte... För er som önskar följa den svarta ulven där så är adressen:
 
@ArroK9 (Polishunden Arro)
 
Ha nu en riktigt skön sommar!