Polishunden Arro

Följ Polishunden Arros liv o leverne tillsammans med dennes något förvirrade och impulsive Husse. Efter att ha haft en polishund som ordnat allt själv så har Arros Husse nu fått en arvtagare med något mindre snutsinnen, men desto mer egna initiativ. Och då både på gott och ont...

RÄTT NÖJD!

Kategori: Allmänt

Har upptäckt att jag är en väldigt enkel man... Bara den känslan av att jag precis lämnat gymmet med upp-pumpad muskulatur och nu satt i bilen med extremt bra musik och en något busig attityd som utryckte sig på så sätt att jag körde något för fort - gjorde att känslan i kroppen var extremt skön. Att huden inom typ 30 minuter slätat ut sig igen och helt glömt jobbet i gymmet var just nu sekundärt och så även det faktum att jag inom 5 minuter, väldigt tunnklädd, skulle gå kvällspromenad med Arro i storm och regn.
 
Att ha så väldigt små krav på välbefinnande är även en befrielse i jobbet eftersom det enda Arros husse egentligen kräver är att ha en bra hund, en okay spårlina samt en polisbil med bra acceleration och toppfart. Husse älskar känslan av att få hjälpa människor men har även den insikten att han själv inte kan rädda hela världen. Dessa stora tankar om världen har ju även gjort att det inte finns så mycket mer gigabyte att använda i husses huvud gällande bryderier om världsliga problem, så den lilla lilla yta som finns kvar används helt till att njuta av det faktum att han har betalt för att ha roligt på jobbet.... Den här pojken är ju så väldigt nöjd över att få leka tjuv o polis, köra lite fort då och då och även brottas lite grabbigt med den som inte vill ge upp när man blivit fångad av farbror blå.
 
Det har ju sista tiden gått så bra med min kompis hårbollen, så när det nu var dags för fredagspass så var Arros husse uppspelt som en vaneförbrytare som upptäckt att han var ensam med sin kofot på en husmässa. Laddad till tänderna for han till jobbet med sitt arbetsverktyg på fyra ben och redan 10 minuter INNAN  han börjat jobba så var polisbil, hund och chaufför redan ute för att få njuta av adrenalinkickar, hjältedåd och det så nödvändiga pappersarbetet efter framgång i jobbet...
 
Under hela jävla passet hände inte ett skit som föranledde ett ingripande från det överladdade Duracellbatteriet och hans hund. Hur i helvete kan detta kallas för en huvudstad när vi inte fick en enda chans att visa vad vi kan... När vi åkte hem med vetskapen om att vi tjänat en dagslön utan att prestera så lämnade den vuxna mannen kroppen och blev ett surmulet barn... 
 
Men... Fördelen med att ha en extremt liten hjärnkapacitet är ju just det faktum att saker och ting snabbt ändras och fokus läggs på något annat. Arro tacklade sin husses surmulenhet på ett genialiskt sätt genom att under sista kvällsrundan observera och visa sin koppelhållare små små kaninbarn. Eller som vi säger... Dom motordrivna tennisbollarna som springer så fort så fort men är så små att dom knappt rör sig framåt... Lika snabbt som mannen blivit ett barn - lika snabbt vände Arro förlust till vinst. En av oss skrattar gott åt dom hoppande hårbollarna och den andre är så sugen att springa efter att han trippar fram som ett Arabiskt fullblod - ståtlig och vacker som få...
 
Som sagt! Det kommer en ny dag och med den nya chanser...
 
Må gott!
 
 
 
 
 
 
 
 

PÅ BROTT SKALL STRAFF FÖLJA...

Kategori: Allmänt

Polisradion larmar ut att en kvinna precis blivit avryckt sin väska och då från två personer på en moped. Mopeden hade därefter fortsatt söderut och sedan i okänd riktning. Fenomenet har sista tiden varit allt för vanligt och drabbar ofta den utsatte för både psykiskt och fysisk skada samtidigt som det från vår sida är frustrerande då gärningsmännen ofta är svåra att hitta under pågående insats...
 
Den här gången skulle det dock sluta annorlunda... Den kvinna som blivit avryckt sin väska beskrev denna som orange och av dammodell. Kvinnan kunde även förmedla att det satt två personer på mopeden samt även till viss del beskriva både moped och gärningsmän. 
 
När så Arro och hans Husse patrullerade av tänkbara områden så dyker plötsligt en moped upp framför oss. Att det är rätt personer på mopeden råder det ingen tvekan om då reaktionen blir direkt och omedelbar då man ser vår polisbil. Som för att ytterligare styrka gärningsmisstanken så bär fortfarande en av killarna den tidigare tillgripna väskan i sin famn.
 
Mopeden gör sitt bästa för att smita men team Arro och Husse har inga större problem att hänga på. Det uppstår ett par tillfällen där Husse tvingas värdera om han vill gripa och riskera gärningsmännens hälsa genom att knuffa mopeden av vägen kontra att behålla sitt jobb ett tag till... Viljan att få en inkommande lön även nästa månad övervinner möjligheten att knuffa omkull och kanske skada banditerna varvid valet får bli att följa efter och se var väskryckarna tar vägen...
 
När så föraren till mopeden väljer att köra rakt igenom ett par täta buskage och rakt ned för en brant grässlänt ja då avstår hundenheten från att jaga vidare på grund av skaderisken hos utomstående. Sett till ansiktsminen på passageraren så hade nog även han velat hoppa av och överlämna sig till kommande anstaltsvård. Hans utryck när han for genom buskarna och ned för slänten kan liknas vid hur det ser ut när fästet på Gröna Lunds "Fritt Fall" släpper och man faller i typ 100 km i timmen... 
 
Efter vägvisning från folk i närområdet så anträffas sedan mopeden relativt snabbt och då kastad in i ett par buskar. De två banditerna saknades dock och det är lixom där Arro kommer in i bilden... I Arros arbetsbeskrivning står det att i ovan nämnda scenario så skall hunden söka spår från anträffandeplatsen. Arro är ju godkänd i alla moment och han visar även detta genom att sträcka ut i full spårlina för att sedan dra iväg på jakt...
 
Efter några hundra meters spårande så markerar Arro på ett klädesplagg på marken samt mot en låda med sand. I lådan anträffas gods från flera väskryckningar som inträffat under eftermiddagen. Arro spårar vidare ett bra tag men får sedan problem där det är tätt med folk som rör sig från centrummiljön. Vi upplyses dock en stund därefter om att en person observerat två killar som sprang bakom hennes tomt och då detta var i nära anslutning till där vi tappat spåret så fick Arro alltså en andra chans att återvinna sin och Husses heder.
 
Arro spårar nu riktigt riktigt bra. Längs med parker, tomter, gångvägar, villavägar, skolgårdar och fram till ett staket intill tunnelbanespåret. Arro visar tydligt att spåret leder in på spårområdet. Detta område är ju inte så hälsosamt med tanke på strömskenor längs marken samt tåg som framförs i 70 km i timmen... Vi förbjuds att fortsätta spåra där av ett förståndigt befäl och därför fick Arro ligga på gräset medans hans Husse "bara" skulle hoppa in och kolla läget... 
 
Arro fann situtationen ohållbar och då framförallt för att hans kära Husse var på andra sidan av staketet... Arro gjorde allt för att få följa med och de två momentet Husse nu behövde hålla koll på blev ett för mycket... Husse glömde att han befann sig på spåret och under det att han försökte få Arro att ligga ned så blåste ett tåg förbi på en ca 30 cm från Husses rygg... För er som inte varit i denna situation så kan jag väl beskriva det som att någon ruskar dig väldigt hårt fram och tillbaka.... Nåja! Allt gick ju bra och nu var det jakt igen....
 
Ca 100 meter framför oss fanns en bro och då övrig polispersonal meddelades att detta var en tänkbar väg upp från spåret så tog dom posto där. Poliserna observerade direkt två killar som stämde in på väskryckarna och att dessa två sprang för glatta livet minskade väl inte misstanken... Som vi alltid försöker berätta i förebyggande syfte så kan INGEN springa ifrån en polis och så även nu... Båda fångades in och i direkt anslutning till dessa platser så hittades mer föremål från fler väskryckningar...
 
Kändes riktigt bra att Arro faktiskt haft så stor del i att dessa två greps samt att så mycket gods anträffades under spårningen. En mycket bra insats av alla poliser på plats gjorde att dessa killar kunde fångas in och det är ju precis så samarbetet ska vara mellan hund och övriga patruller. Sen kan det väl inte vara helt lätt att vara polis och försöka förstå vilket håll hunden spårar åt när dom får positioner som dessa från en flåsande hundförare:
 
Vi springer i skogen... Från anträffandeplatsen... Nu är vi vid ett stort staket... Vi ser en byggjobbare och en skola... elller ett dagis... 
 
Borde kanske ha tagit med GPS en men den låg ju så bra i bilen. Eller kompassen som hänger så himla bra på regnjackan som är kvar i garaget.
 
I vilket fall som helst ett lyckat jobb där enheter från polisen i samarbete med hjälpsamma vittnen lyckas fånga in två individer som under en eftermiddag/kväll ställt till ett elände för dom drabbade.
 
Må gott!

SURREALISTISKT!

Kategori: Allmänt

Har stora problem med att förstå min signal till väckarklockan. Det finns inte en chans i helvetet att jag kommer att försova mig då utropet om att det är dags att vakna upp bäst kan liknas med att ett godståg kört in i örongången och där gett signal över att sikten är noll på grund av allt hår som är i vägen... Lika smärtsamt som det är att stå i i givakt direkt signalen ljuder - lika hemskt är det faktum att det vid dessa tillfällen är dags för dagpass. 
 
Gillar ju inte att gå upp så tidigt men när man väl är på jobbet så är man ju så att säga igång. Klockan ljuder vid 06 och ungefär vid 08:30 så har väl den skenande pulsen lagt sig efter mardrömssignalens tonläge på väckarklockan - och då har ju lixom nästan halva dan redan gått... Denna lördag var vikt åt hundträning då en hel del av turlagens ekipage missat något vesäntligt moment under årets provtagning för hund och förare. 
 
Man vet ju dock aldrig vad en dag i Stora Staden har att bjuda på så det gäller att alltid va på tå och beredd att ge sig ut på äventyr. Så även idag... Efter lite hundträning och förmiddagsfika så önskade man oss hundförare till en by rejält söder om Stora Staden. Man anade att där skulle kunna bli ett större bråk mellan så kallade fotbollsupportrar och polisens uppdrag var helt enkelt att förhindra dessa idrottsentusiaster från att smutsa ned sina kläder och få så kallade "pirat-tänder" efter att ha smakat på någon annans knytnäve...
 
Döm om min förvåning när ett mycket stort antal från det ena "laget" anträffades på vad dom själva sa va en enkel svamputlykt i naturen. Nu är ju inte jag någon svampplockarkille men jag anar att dom lurades lite eftersom det enda som anträffades i svampkorgarna var tandskydd och sjukvårdsutrustning. 
 
Lika förvånande var att bara en liten bit därifrån så hittades en lika stor grupp med männsiskor med liknande tillbehörskorg. Även denna grupp skulle plocka svamp men sa nu att dom tröttnat och tyckte farbror blå var jobbiga som inte lät dom utforska naturen utan att bli kontrollerade och indentifierade. När alla åkt så började Arro leta saker i närområdet och på båda ställena hittades massa med saker som vi var tvungna att ta hand om. Tror det var tur att vi kom så att inte någon utav det stora antalet svamplockare hade gjort sig illa på de vassa knivar Arro hittade i skogskanterna. Man önskar att killarna fått se vilka farliga föremål dom hade kunnat göra illa sig på därute i skogen om det inte hade varit så att vi kommit dit och tagit bort dom... 
 
En av poliserna som var på platsen hade nog läst lite för mycket i kvällstidningarna för han kastade ur sig ett påhopp om att dom två stora smamplockargrupperna nog inte skulle utforska naturen utan snarare göra upp med varandra... Tror själv att han hade lite för livlig fantasi för sitt eget bästa men fann det bäst att inget säga... Den polisen såg säkert inte ens dom tre älgarna som passerade förbi på vägen intill kontrollplatsen... Typiskt Storstadssnut!!!
 
När Arro hade kollat av skogsbrynet så hade han i alla fall gjort en insats för att rensa i naturen. Arro fann väl ett 10 tal tandskydd, misstänkt narkotika, ett par knivar, ansiktsmasker och ett brännbollsträ. Tänk vad folk glömmer saker i skogen... 
 
Må gott!
 
 

IDROTT FÖRBRÖDRAR!

Kategori: Allmänt

Den ordinarie fotbollssäsongen - ja den som inkluderar försäsongsträning, löpning, övningar och seriematcher - är ju nu över. Det innebär att laget nu går in i en lugnare period och då endast i lekfasen. Det innebär i korthet att man gör en extremt kort uppvärmning för att därefter bara spela tvåmål... Har du då som Husse kommit en bit upp i åren så har du i stort sett helt övergett den så kallade stretchen före och efter spelet och då för att matchen i sig är själva upplevelsen. Att då även leva i en konkurrenssituation med dina söner (i övre tonåren) gör inte upplevelsen mindre kravfylld då det handlar om att pinka in revir, vinna respekt och kanske framförallt möjligheten, att efter spelmomentet, kunna förete en viss dryghet över att ha vunnit...
 
Här skall icke förglömmas att vinnaren även är den som får börja bada efter hemkosten och då med förnöjelsen av att veta att efterkommande skall värma sig i det vatten som vinnaren tappat i, tvättat sig i och eventuellt även lekt "naturens egna bubbelbad" i. 
 
Tror ni redan nu vet att det finns en viss rivalitet och tävlingsinstinkt hos Husse och hans söner och att familjens hiearki bestäms i hur dessa "lek-matcher" går. Söner och far begav sig i onsdags till en sådan här familjebegivenhet och självklart hamnade vi i olika lag. Skällde på grabbarna att inte skjuta INNAN uppvärmningen eftersom skaderisken då var stor. Att fadern själv helt sket i uppmjukning och gubbjogg innan matchstart får anses som sekundärt. Detta då han som arrangör/ledare var tvungen att dela in lag och fördela ut västar.
 
Kan väl redan nu säga att jag fick bada sist. Ja till och med mattis, som inte ens var med och spelade, fick bada före alfahannen då denne hade fullt upp med bortförklaringar och första hjälpen för den något oväntade skada som uppstått redan i den första kontakten med boll. Eller boll och boll.... Oupvärm som en pingvin som just vaknat i Sydpolen sträckte väl den åldrestigne arrangören ut i en 70 meterslöpning längs med kantlinjen. Föremålet för sprinten var den lilla retliga bollen och för motståndet stod en binnikesmal och fjunig yngling.... Första 50 gick grymt bra och det rådde ingen större tvekan om vem som skulle nå först fram för att trolla med bollen. Överraskande för både mig, och troligen även övriga på planen, så verkar jag ha haft en muskel på baksidan av låret som inte förstått att vi börjat spela... Känslan när höger ben tappar sin spänst och övriga kroppen försöker kompensera det faktum att den graciösa mannen från och med då, sprang som om han fått ett par styltor fastbunda på baksidan av vaderna - ja den var väl sådär...
 
Förnedringen över att se den bleka skitungen vinna bollen samtidigt som kalla fakta var att min fotbollsmatch varat i exakt 40 sekunder gjorde mig nästan illamående. Efter ytterligare 90 minuters förnedring så var träningen slut och likt empatiavsaknande råttor hade sönerna ingen som helst förståelse för att faderns medverkan i matchen kraftigt försämrats på grund av den allvarliga skadan...
 
Såg nu även ett visst problem med hur det skulle bli att genomföra fredagens hockeyträning. Funderade i banorna om att det ju troligen var helt andra muskler och senor som jobbade under skridskoåkning så hoppet borde ju leva... Bestämde mig för att helt enkelt "torröva" skridskoåkning under skogspromenaden med Arro. Rejält inne i sick-sackhoppen längs med stigen så lät jag även avlossa ett slagskott med låtsasklubban och glädjen var enorm när muskulaturen verkade hålla för hockeyspel. 
 
Tänkvärt kan dock vara att kolla omgivningen vid valet av testplats. Det gjorde inte jag och jag gissar att dom två asiatiska svampplockande kvinnorna troligen ställer sig lite frågande till varför den medelålders man dom nu hade i synfältet verkade åka långfärdskridskor i skogen... 
 
Skit samma! Musklerna höll och hockeyträningen kunde genomföras... För övrigt verkar det ha lossnat även där nu. En av gubbarna hade tagit med sig sin hockeyspelande 12 årige son. Läste sönder skitungen helt och tacklade honom liggandes till marken. Notera att detta gjordes utan att skribenten själv föll pladask i isen... 
 
Må gott!
 
 
 
 
 

IDROTT FÖRBRÖDRAR!

Kategori: Allmänt

PUST!!! SÄSONGEN ÖVER...

Kategori: Allmänt

Husse har nu somnat efter två nattpass så då passar jag ånyo på att ta befälet över datan för att förmedla och ge er ännu en inblick i hur det är att vara flockmedlem i familjen zoo. Jag och Husse jobbar ju inte alltid utan här finns ju även plats för lite annat. Husse har bland annat agerat fotbollstränare åt sina söner medans Mattis har varit lagledare och allt iallo. Allt i allo har bland annat inneburit att hon måste hålla i mig under tvåmålsspelet för att som hon säger - förhindra onödiga skador och framtida psykologsamtal efter att hund jagat och bitit flyende tonårsbarn....
 
När så idrottsföreningen hade säsongsavslutning så var ju även familjen zoo där. Här var prisutdelning, hyllning av fina prestationer, korvgrillning, föräldramatcher samt den avlsutande vänsskapsmatchen där man blandar upp allt från 12 åringar till A-lagsspelare för en trevlig avslutningsmatch. Det visar sig rätt snart att en kille, bland dom typ 200 som var där, verkade rejält uppspelt över denna match. Trots inlägg om att han ju fakiskt inte var aktiv spelare och kanske därför inte borde vara med - så stod just denne kille först ute på planen, omklädd och klar och mer än redo för spel... 
 
Bad mattis ta mig och koppel och gå närmare planen och då för en bättre överblick. Det dröjde minsann inte länge innan farhågorna mellan mig och mattis började besannas. Någon har helt plötsligt, trots sin höga ålder och indragen spelarlegitimation sedan 15 år, tagit sig rollen som lagkapten i sitt lag. Denne någon klargjorde väldigt tydligt för sina små medspelare att han var Zlatan och att dom sedan fick välja fritt vilken annan stjärna dom ville vara... Zlatan klargjorde var alla skulle spela och var väldigt tydlig med att han själv hade en fri roll och fick springa som han ville....
 
Plötsligt ser både jag och mattis hur samtliga småchippar kastar sig ned och börjar göra armhävningar. Efter 20 vanliga och 10 med klapp så hade Zlatan knäckt alla och spridda förlåtrop hördes bland gruppens nu rödkindande barn... Det visade sig att någon utav dom frispråkiga barnen - enligt Husse med trolig fri uppfostran - frågat om Husse skulle vara med och spela... Detta då han var så gammal... Det uttalandet gjorde att säkringarna poppat varvid grabbarna snabbt fick lära sig diciplin.
 
Jag och mattis ser sedan hur denne Zlatan far runt ta mig fan överallt på planen. Gestikulerandes om att få varje pass leverarad till sig viftade han med armarna mot dom små medspelarna. Så fort Husse fick bollen försökte han antingen leverera en avgörande pass eller skjuta så hårt det bara gick med syftet att få jubla efter att ha gjort mål.... Vi ser honom även mosa sin egen son, gnälla på domaren för - som han själv tycker - ofördelaktiga domslut, sparka bort bollen när motståndaren får frispark samt även stämpla en pytteliten kille med typ 12 dobbar rakt över tårna... 
 
Han ber så klart om ursäkt då det är föräldrar vid sidan om, men det fanns redan en baktanke när han likt ett godståg skenade över den lilla pojken. Den tanken slog in redan i nästa anfall då killen flydde från bollen istället för att försöka ta den då Husse ånyo kom springhaltandes med usträckt ben... Det här visste han ju redan och gjorde det för att få "fritt fram" utan att någon liten krabat skulle försöka hindra honom...
 
Så långt höll han i alla fall humöret... 
 
0-1 blev 0-2 och min Husses ansiktsdrag blev mer och mer ansträngda... När så sonen gjorde 0-3 så fick han väl höra att det minsann var rejält fegt att skjuta hårt och högt mot en liten målvakt och att det var att anses som riktigt riktigt osportsligt.... Sonen såg närmast chockad ut över påhoppet och förklarade ju att Husse själv skjutit sådana skott hela matchen men missat mål.... 
 
Domaren såg nog var detta var på väg att ta vägen varvid han förkortade matchen något då det ju var en match med tanken att förbrödra snarare än att någon skulle döda.... 
 
Jag, mattis och nu även tonårspojkarna i flocken ser att den äldsta spelaren på planen är mycket nära ett sammanbrott när:
 
1 Domaren blåser av vänskapsmatchen för tidigt.
2 Husse har förlorat med 3-0.
 
Rutinerade som grabbarna och mattis är så luras "barnet" snabbt in på vänlighetens väg genom att meddela Husse att det nu är gratis korv och dricka. Glad som ett barn igen så har min Husse nu helt glömt den tunga förlusten och att han troligen halvt skrämt ihjäl 20 barn - varvid han vandrar iväg mot gratismålet och kolsyredrickan... 
 
Mattis säger att vi nog får förbjuda Husses vidare deltagande där tävlingsmoment kan ingå... Jag är benägen att hålla med...
 
Må gott!
Arro K9

STORT INTRESSE FÖR ARRO!

Kategori: Allmänt

 Veckan har nu gått och Arro och hans Husse har nu i stort sett genomfört sina årliga prov för att så att säga vara certifierade att jaga ära och berömmelse i landets huvudstad. Det är en hel del moment som skall klaras av och eftersom huvudrollsinnehavaren är ett djur med extremt liten hjärna i kombo med stor nyfikenhet och jaktlust - så finns ju alltid en viss oro för att hans Husse måste inta både lugnande och magsårsmedicin innan allt är godkänt och klart.
 
Det handlar ju inte bara om att klara alla moment på planen under ganska ordnade former utan man kontrollerar ju även teamets färdighet i verkliga jobbsituationer. Som jag berättat tidigare så visar det sig genomgående att hundarna sköter sig galant medans koppelhållarna håller på med egenheter som även måste göra att instruktörerna har svårt att somna på kvällarna på grund av uppkomna funderingar och bryderier.... 
 
Under dessa dagar har vi varit 8 stycken hundförare som varit under lupp. Genomgående har väl varit att vi är extremt påhittiga, iniativfulla, omdömeslösa samt helt missat myndighetens önskemål om samverkan och kommunikation. Ett exempel på detta kan väl vara att på en fingerad övning så skulle en utåtagerande yxman omhändertas och poliserna på plats klarade inte av situationen. Övningsledningen hade nog önskat att det beställda hundekipaget tagit kontakt med poliserna på plats, gjort upp en plan för ett eventuellt ingripande och därefter tillsammans genomfört handlingsplanen.
 
Så här blev det: Vid alla åtta tillfällena kom det en hundbil insladdande på gräsmattan där insatsen pågick. Innan bilen stannat helt var hund och förare urlastade och den hårige försedd med munkorg. Därefter vandrade teamen förbi poliserna på plats utan att säga hej och då i god marschfart mot yxmannen. Yxmannen har tilltalats - en gång - att släppa yxan och därefter lägga sig ned. Självklart har yxmannen sagt nej och det har sedan varit det sista han gjort innan han mosats av hund och efterföljande förare...
 
Alla ekipage har väl fått samma feed-back och det var väl typ att det inte är helt fel att inhämta information av poliserna på plats och sedan gör upp en GEMENSAM plan.... Alla hundförare har stått oförstående till kritiken och i stället velat prata om hur bra hundarna stötte i munkorg.... Nåja! Tror vi fick med oss även att det kan vara bra att samtala och inte bara agera...
 
I vilket fall som helst så sammanfattar jag det med att vi har REJÄLA hundar och koppelhållare som inte backar i första taget. Nu får vi åter börja jobba igen och på måndag är det nattpass och Arros husse är sååååå sugen på att få utnyttja sin hårbolls kunskaper i jakt på ära och berömmelse...
 
Vill avsluta med att tacka för det stora intresset som finns att följa vår enkla vardag. Alltid kul med många följare och självklart även medföljande kommentarer.
 
Må gott!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

TÄNK PÅ SJÄLVSKYDDET...

Kategori: Allmänt

Ser att Arro varit inne och klickat lite med sporrarna på tangenterna i vad jag tycker ser ut att vara en rejält överdriven och snedvriden historia gällande sin husse. Hmpff! Tror han kan märka en rejäl minskning i antalet Dentastix denna vecka - åtminstonde tills han lägger in en "rättelse" i bloggen gällande om hur händelsen egentligen utspelade sig...
 
Under torsdagen blev team Arro/Husse beordrade till en lokal norr om stan där inbrottslarmet gått. Väl där så mötte en rätt hispig och lätt hysterisk anmälare upp. När vi sladdade in kom hon skrikandes mot oss i falsett och lät meddela att hon kommit på en tjuv i lokalerna och att hon nu låst in denne. Att någon var missnöjd en bit in i utrymmet gick inte att ta miste på eftersom det skreks av ilska och slogs mot dörren likt en besatt trummis som genomför ett långsolo på en hårdrockslåt...
 
Närmade mig ingången till lokalen och hörde en bit in det hysteriska bultandet. Även Arro hörde den misslyckade tjuven och var därmed mycket målmedveten och nyfiken på sitt kommande uppdrag. Vi vek in genom den första dörren och så fort vi vänt ryggen mot så kändes det som om jag blivit träffad av en skenande lastbil och då av modellen som ingår i benämningen "tung lastbil". Tappade först andan men lyckades på något sätt ändå hålla mig kall och fortfarande ståendes trots att kraften fick mig att kastas in i väggen framför.
 
Förstod rätt snabbt att här fanns en kumpan och att denne nu försökte få ned den lilla hundföraren på marken. Polishögskolans självskydd, som borde sitta i ryggmärgen efter all träning, var nu som bortblåst. Istället för att försöka kommunicera med våldsmannen eller försöka greppa en handled för att koppla en tjusig skulderkoppling så förbyttes den infångade musen till att bli till ett skadeskjutet rovdjur.... Sårad över att spindelkänslan inte varnat för att någon fanns bakom mig så vred sig stålmusen med hundförarmärket sig loss och började väl att mata knän mot njurarna på fienden... Svart i ögonen och översköljd av adrenalin så fick väl sig snubben ett rejält kok stryk och då ej enligt föreskrifterna i självskyddshandboken... 
 
Någonstans där - kring rekvisiten för grov misshandel - började väl hjärnan på den statligt anställda att återgå till normalläge. All fakta började då att falla på plats och sorteras enligt det system det borde ha gjort från början. Fakta var ju att det var en övning anordnad av instruktörerna för att kolla statusen på alla hundekipage samt att mannen som nyss överfallit och sedan blivit överfallen själv var figurant och stod klädd i hel skyddsdräkt.
 
 
Förnedringen över att han blivit överraskad och överrumplad började nu att släppa och då uppkom ju i stället tankar om var fan Arro tagit vägen under hela förloppet. Såg ju honom inte men det kan ju ha att göra med att jag själv var rätt upptagen med att utkräva hämnd för min egen klantighet. 
 
Hörde ju ändå ett morrande så jag antog att han var rätt nära. Och mycket riktigt! Det räckte med att snurra figuranten för att se min hårige vän. Föga oväntat hade han kastat sig in i matchen och då förhoppningsvis för att skydda sin lilla lilla koppelhållare. Lika oväntat var väl stället han valt att bita i... Min gode vän hade ännu en gång - typ den tredje - valt motståndarens könsorgan. Vilt slitandes verkade han försöka ordna sig en egen liten tuggleksak att ta med sig som souvenir till bilen men som tur var hade ju "motståndaren" en rejäl skyddsdräkt på sig...
 
När så hund och hundförare var under kontroll så avbröts övningen för genomgång. Likt en hund med liten dådkraft hade Husse svårt att släppa faktumet att någon lurat honom igen... Syftet med övningen var ju så klart att man skall få sig en tankeställare innan man rusar in i något samt kolla kontrollen mellan hund och förare när allt lugnat ned sig. Som vanligt sammanfattas det med att hunden gjort det bra men att föraren har mer att lära...
 
Borde vetat bättre... 2012 blev jag ju skjuten i ryggen efter att inte ha sett världens minsta figurant som gömt sig med pistol i en bil... Ja - även då var det övning med syftet att tänka lite mer på säkerheten. Frågan jag ställer mig är då självklart: Kan man lära en gammal hund att sitta?
 
Må nu gott!
 
Husse
 
 

UR ARROS SYNVINKEL

Kategori: Allmänt

Hallå! Håll i hatten nu men ibland lämnar ju Fantomen djungeln och besöker stan som en vanlig människa. En liten metafor, men i sammanhanget kanske ni nu fattar att man som polishund i bland får ta bladet ur mun och förmedla lite om hur fan det kan va att umgås med ett så kallat "tävlingsansikte".
 
Som sagt! Arro heter jag och sedan ett par år arbetar jag ihop med psykfallet som han internt kallas bland enhetens medarbetare. Ni andra känner troligen honom mer som "Husse" och alltså den som i vanliga fall förmedlar dagens handlingar till ord i denna blogg.
 
Tänkte ni kunde få hänga med och höra lite om en dag i denne mans sällskap men då från mitt synfält. Vi kan väl egentligen ta vilket pass som helst eftersom varje dag i stort sett är den andra lik. I vilket fall så lämnade jag och Husse Södra Mordor för att ta oss till vildmarken vid dressyrplatsen. Denna dag var det dags att genomföra räddningssök och i korta ordalag handlar det om att Husse skall vandra i godan ro längs med en 500 meter lång stig medans jag skall slita ont och springa ut i skogen och hitta två gömda filurer samt ett dolt klädesplagg. När dessa är anträffade skall jag som tjänstehund skälla an och Husse skall ta äran av mitt fina jobb och få beröm och godkännande från instruktörer och provledare....
 
Min Husse är ju rätt rar men lider av en sjukdom som kallas för idrottsnarcissism. Det innebär att allt han gör är tävling och då med inställningen att han omöjligen kan besegras eftersom han behärskar allt till fullo. Att han har ålder och viss mån kroppsliga defekter efter tidigare misslyckanden - ja det begränsar honom inte det minsta utan att segra är allt... Så långt allt väl... Går det honom emot så krackelerar den lilla pojkhjärnan helt och säkringarna sticker åt alla håll. Mannen blir extremt aggrssiv, verbalt otrevlig och har ett beteende som gör att han på något sätt måste få ut den överblivna energi som spritter i kroppen då orden inte räcker till för att förklara den orättvisa han just råkat ut för...
 
Tänk er in i situationen att du åker till en provtagning ( i hans ögon tävling ) med den typen av människa vid ratten. Att han sedan vaknat med lika många utblommade herpesblåsor runt munnen så att det ser ut som en busschaufför gått bärsärk i hans ansikte med en busstämpel samt att han på grund av överladdade batterier inför uppgiften även sovit ett antal timmar för lite... Denne man är vid morgonsamlingen rejält charmig och samtalar glatt med instruktörer, kollegor och provledare som vilken vanlig mentalt stabil man som helst.
 
När den sedan är dags för själva momentet så lyser min Husse som en sol i ansiktet när han (som han själv tror) skickar sin hund på skick efter skick ute i skogen och på så sätt trollbinder sin publik. Att det är jag som gör allt jävla jobb finns liksom inte i hans agenda utan just då och där så är det VI som genomför momentet i perfektion... När så två figuranter är anträffade och så även klädesplagget funnet så skiner han som en sol där han står och trampar raskt på samma plats i avvaktan på sitt godkända betyg...
 
När det då framkommer att hans hund eventuellt slarvat lite genom att först skita i att skälla på den anträffade buren med filuren i och sedan bara stått som ett jävla fån vid den upphängda jackan - ja då rasar charmörens fasad totalt.... Skulle mästaren och hans ponny ha blivit kuggade?
 
Alla vet ju inte hur Husse reagerar men JAG känner ju honom väl numera... Det första som händer är att hans mun blir extremt smal, blodådran i tinningen börjar expandera... rejält. Därefter försöker han uppträda civiliserat då resultatet framförs av provledaren. Dock är det ju som jag sa tidigare ca 500 meter tillbaka till bilarna och så länge klarar inte Husse att uppföra sig som en vuxen... Observerar - självklart med säkerhetsavstånd - att han blir tystare och tystare innan han börjar väsa fram att denna bedömning var att anses som ORÄTTVIS. Instruktörerna talar pedagogiskt med mannen som väser mot dem och någonstans vet även Husse att han skall knipa igen och ta nya tag... 
 
Det håller fram till bilen... Väl där så vet jag vad som komma skall så jag lägger mig platt ned i min bur med klorna rejält utfällda mot fällen. Husse vänder bilen värdigt, kör sakta därifrån men sedan måste han bara visa HUR orättvist han blivit behandlad. Tamejfan så slog han kanske fartrekordet även i svenska rallyt då han drog iväg med vrålande motor på den lilla kostigen som kallas grusväg. Här finns ingen återvändo utan det är bara att hoppas att den spensliga mannen vid ratten inte har självmordstankar för efter den långa rakan kommer en väldigt vass högerkurva.... Sneglar över burkanten och ser att vi nog fan kommer att dö idag i alla fall eftersom räkan vid ratten inte visar en tendens till att vilja överleva fram till lunch. När jag i stort sett tömt  analsäckarna så pressar aset ned sina löjligt små kängor mot bromspedalen varvid vi vobblar igenom kurvan på två hjul.... När jag sneglar åt andra hållet - bakåt i färdriktningen - så ser jag bara två provledare som verkar sucka och skaka på huvudet...
 
Det sjuka med denna människa är just det att när han fått utlopp för sin överskottsenergi - typ genom att väsa och köra rally - så är han tillbaka som den lilla charmören igen. Att ANDRA skulle kunna tycka att han är otrevlig, omogen och extremt dålig förlorare - det har han redan glömt när han kliver ur bilen för att ta en fika med sina kollegor...
 
Som ni förstår har jag en något orolig mage eftersom vi under närmaste tiden har ett antal provmoment som skall genomföras i hans sällskap. Ja jösses!!
 
Arro

BÄSTA GÖMSTÄLLET

Kategori: Allmänt

Den från gårdagen munkorgsmosade tonårssonen vägrade idag ingå i Husses o Arros formtoppning inför tjänstbarhetaproven.

Lösningen fick bli att mattis lovades söndagsgodis om hon ställde upp och låg lite på ett liggunderlag i skogen. Troligen sket hon i godiset utan såg bara energin o glädjen i sin makes ögon efter att han införskaffat ett kamouflagenät....

Snäll som hon är lade hon sig bland maskar o kryp och då dold under en gömma lika hemlig som nedfallna kvistar, mossa o löv. Den yngsta sonen förbassades liggandes som en makaron i högt gräs o han var livrädd att den svamplockare som passerade förbi skulle tro att här låg ett barnlik...

När så övningen startade så sprang Arro magnifikt i djupa slag ut mot skogen. Det som gjorde att jag förstod att vargen funnit mina gömmor var inte enbart hundskall utal lika mycket... Aj Aj Arro! Fan! Backa! Ja typ dessa ord ekade över skogen och jag förstod att ulven undersökt sina fynd noggrant med sin munkorg...

Lite skallebonk går ju över o Arro tyckte ju det var kul...

Titta nu på bilden. Ser ni mattis gömma?

Må gott!!!!

ARROS TRÄNINGSKOMPISAR

Kategori: Allmänt

Den äldsta har precis blivit utsedd till att ta ett par korgstötar av Arro. Se så glad han blir o ändå känner han till att Arro inte gör skillnad på vän eller fiende...

Arro är som vi säger - skönt fördomsfri - och så även idag. Äldsta sonen sänkt till marken efter en bra stöt o då hade han ändå skyddsväst.

Pappan då? Jo han skrattade som vanligt gott o glömde ännu en gång att kalla in sin "hackspett" som demolerade den lilla flockmedlemmen.

Och för den som funderar på figuranternas eventuellt låga ålder så påminner jag för säkerhets skull om att bilden är typ 15 år gammal... ;)

TRÄNING

Kategori: Allmänt

Tonårskidsen får ställa upp som figuranter när Arro förbereds inför nästa veckas prov.

Idag kördes lite sök o Arro skötte sig galant förutom att han uppvisade något överdriven nyfikenhet vid ena gömstället... Ja det hävdar sonen i alla fall då han gnider den färska bulan i huvudet... Hävdar själv att Arro snubblade då han upptäckte pojken som gömde sig under presseningen... ;)

Vad grabbarna ännu inte vet är att om dom vill ha vinterjacka inför snösäsongen så måste en av dom bli biten i skyddsärm o den andra mosad av schäfer försedd med munkorg...

Som sagt! Träning ger färdighet!

NATTLIGT KONDITIONSPASS

Kategori: Allmänt

Tjusningen med polisarbete är att man aldrig riktigt vet vad som komma skall under ett arbetspass. Det kan vara såååå lugnt så att du ständigt kontrollerar att polisradion verkligen fungerar samtidigt som funderingar börjar dyka upp i huvudet huruvida du endast drömt om att du varit polis i ett antal år och snart skall vakna för att gå till ditt vanliga jobb...
 
Här kan även dyka upp funderingar gällande om du missat något utrop från polisradion huruvida det varit statskupp eller att det råder utegångsförbud alternativt att någon potentat tagit en grogg för mycket och av misstag dragit av en atombomb... Men så plötsligt vänder allt och behovet av arbetssugna poliser uppstår sekundsnabbt... 
 
Så var det lite igår... Jobben kom i strid ström, tjuvar greps och team Arro/bidrog med entusiasm och arbetslust. Så plötsligt vände någon bok i actionromanen och bestämde att hund och förare istället skulle åka så långt ut i skogen som det bara gick för att leta försvunnen person.... Från att ha njutit av adrenalin, neonljus och myller av människor så byttes miljön ut till det totalt omvända - tysthet, mörker och ensamhet.... 
 
Platsen tre team av hundförare nu befann sig på kan enklast beskrivas på följande sätt: Blunda samtidigt som du håller händerna för ögonen. Koppla hunden och börja sedan i ditt blinda tillstånd kliva ut i terrängen och då snubblandes på stenar, rötter och håligheter. Försök samtidigt undvika att din hund hela tiden väljer den andra sidan av trädstammen så att kopplet fastnar och du därmed ofrivilligt kontrollerar led och muskelfunktioner vid snabba och ofrivilliga stopp.
 
Riktigt så illa är det ju inte för vi har faktiskt tillgång till pannlampa och ficklampa. Problemet igår var bara att kylan gjorde att det bildades dimma och detta försvårade ju helt klart sikten framåt... Vi var ju faktiskt inte ensamma heller utan Arro visade flera gånger att han hittat färsk vildsvinsspillning så sällskap fanns det ju även om dom inte var så pratsamma....
 
Arro tyckte inte det var kul när vi gick upp för det branta berget. Däremot tyckte han om att skena nerför eftersom den bekväma tjänstehunden visste att där nere gick en klart mer behaglig grusväg att gå på. När vi sedan för den 30 gången vandrade upp och nedför så skenspårade ulven hela vägen fram till tjänstebilen för en välbehövlig vattenpaus.
 
Arro tyckte det var mycket roligare när vi tog den fina naturstigen. Den var lätt att gå på och kom ju fram till en trevlig grillplats vid sjön. Här kunde man ju även dricka färskt sjövatten och undersöka stenhällar så den biten var enligt Arro mer än okay... Efter ett antal timmar i skogen utan annat resultat än svettig rygg och välrastad hund så fick vi åka hem och ta helg.... Den vi sökte fann man senare och då i ett helt annat sökområde så det enda vi just då fick var frisk luft och hälsovård.
 
Må nu gott!
 
 
 
 
 

TEMA ELLER ÅNGEST?

Kategori: Allmänt

Butter, grinig, lillgammal och socialt inkompetent! Där har vi lite av mattis beskrivning på hur hennes make fungerar då han tvingas lämna skogsmiljö och umgås med vanliga människor utan kriminellt belastningsregister. För att slippa sitta själv, ömkandes och småätandes av Arros torrfoder så bestämde sig Husse för att motbevisa mattis orättvisa påhopp och faktiskt följa med på det kalas han och hans fru blivit inbjudna till. 
 
Två månader innan så lät festens inriktning helt okay, men nu när dagen var slagen så var jag inte alls lika säker. Temafesten vi nu skulle till var med "Tyskt Tema" och enligt mattis var det lämpligt om vi då kom som Herr och Fru Tysk. Detta innebar i korthet att hon skulle ha en fin klänning medans jag skulle ha någon form av shorts med hängslen samt vit skjorta och typ en Tyrolerhatt. 
 
När vi då stod uppklädda och klara för avfärd så såg frun mer än fin ut i sin fina "Dirndelklänning" medans jag kände mig något mer fånig i så kallade "Lederhozen". Tonårssönerna spädde på mina farhågor när dom kallade sin mor för "hore" och sin fader för "Pinoccio".
 
Tog en sista kik i spegeln och visst fan stämde deras onda ord in... Det endas om fattades för att jag skulle vara den lilla spinkiga träpojken var att mattis hållit ett styrstag med trådar till mina amar och på så sätt styrt mina rörelser under kvällen... Kände en viss panik men gissade att det var fler deltagare som i denna stund kände exakt samma sak...
 
När Pinoccio och hans fru klev ur bilen vid festlokalen så väntade ju nästa överraskning. Alla som stod och väntade på att komma in hade fan inte anammat det tyska temat utan stod vid entrén i sin bästa festkläder. Uppsminkade, väldoftande, glada och förväntansfulla vände dom sig mot det nyanlända paret och skrattade uppskattande... Pinoccio rös nu och dom smala benens hårstrån stod rakt ut samtidigt som ansikte och hals kallsvettades kopiöst. Övertygad om att vi blivit "blåsta" stod vi som fastfrusna och bara väntade på ordet "surprise".....
 
Då dyker plötsligt nästa par upp, och nästa och ytterligare ett sällskap till upp och samtliga män med lederhozen och fina dirndelklänningar på damerna. Tack gode gud säger jag bara.... Väl där inne så kunde man ju bara glida in med kropp och ben under dom höga borden och inte låtsas att man var klädd i små lädershorts och hängslen... I vilket fall som helst så var festen fantastisk och det var ju faktiskt riktigt kul. Men trots detta så gör sig nog Husse bäst ute i skogen och då endast i sällskap med sin håriga följeslagare...
 
Må gott!!!

ÖMSOM VIN - ÖMSOM VATTEN

Kategori: Allmänt

Vi, alltså Husse och Arro har nu genomfört ett par arbetspass och med hårbollen som högsta ansvarig för utförandebiten så vet man ju aldrig riktigt vad som väntar en... Vi började lite lätt med ett dagpass. Detta pass går väl inte till historien såsom det som om möjligt lägger grunden till att bli utbränd, men vi hade väl i alla fall ett par uppdrag. Det ena handlade väl mest om att som team se hårdföra ut eftersom det endast handlade om en kontroll av individer med brottsligt uppsåt... Här sprack det väl lite då en av parterna i team Husse/Arro tappade fokus under uppdraget. Den som tappade koncentrationen vände plötsligt sina fyra ben i annan rikting, uppvisade rejäl svansföring och rejält uppfällda öron. Här fanns även ingredienser såsom blottade tänder och salivusöndring....
 
Den arbetsotrogne teammedlemmen hade bytt sitt vaktuppdrag till att sukta efter den fina raskatt som spatserade föbi i buskarna nedanför. Föga imponerad över tjänstehundens uppenbara hunger och jaktlust lade sig det purrande aset bara platt fall ett par meter från Stora Stadens insatspatrull.... Nåja! Det ursprungliga uppdraget förlöpte ju galant så hårbollen fick väl fortsätta glo på råttjägarens inbjudan till lek...
 
Det andra uppdraget var mer av actionkaraktär. Uppdraget var att spåra i rejält tätbebyggt område under sen eftermiddag så möjligheterna till framgång var extremt små eftersom teamet även hade en framkörning på typ 20 minuter och det innan dess var ytterligare 10 minuter sedan brottslingarna löpt iväg i riktning mot centrumområdet...
 
Selade ändå på Arro hans spårutrustning och efter endast 5 meters spårning så hade den blinda hönan anträffat något längs med flyktsträckan som troligen luktade människa... Det visade sig att Arro anträffat en av gärningsmännens fina mobiltelefon. Det gjorde ju att utredningsläget för att klara upp det grova brottet troligen förbättrades rejält så Arro fick faktiskt en leksak som belöning för att riktigt visa hur mycket jag faktiskt KAN uppskatta honom när han följer polisens arbetsbeskrivning gällande hund och förare inom polishundtjänst.
 
Att ulven därefter spårade som ett rövhål - såvida inte gärningsmannen lämnat rejäla tikfläckar efter sig - var ju sekundärt eftersom vi ändå ju hittat den fina telefonen...
 
Under det kommande nattpasset så behövdes våra tjänster endast vid två tillfällen. Ett av dessa var som upplagt för succé men efter att Arro spårat runt på platsen så tror jag både hundförare, poliser på plats och framtida utredare troligen är än mer förvirrade än innan dom tagit del av ärendet.... Arro for väl runt i någon form av parkourbana med sin Husse i släptåg och trots min "nya" spårteknik så sket sig detta ärende totalt.... Nåja! Bara att ta nya tag för i Stora Staden får man definitivt nya chanser till upprättelse..
 
Upprättelsen visade sig komma vid 03:20 tiden då ett antal gärningsmän förnöjde sig med att försöka tillgripa gods från en lastbil. Man lämnade till fots och Arros uppdrag denna gång blev att försöka spåra längs med dessa herrars flyktväg.
 
Tro det eller ej men plötsligt fungerade tjänstehundens nosceller och Arro kunde binda ihop brottsplatsen till de gärningsmän som strax efter stoppats av andra poliser som kommit till platsen. Tyvärr innebär även ett lyckat jobb från Arro att Husse måste aktivera sig i form av kontorsarbete. Denna gång räckte det med att printa ut lite bokstäver på ett papper och då med beskrivning om hur Arros nos jobbat lika fort som Piff o Pupp pratar med varandra under julaftonsshowen i TV. 
 
I vilket fall som helst så är Arro mycket bra på att känna av Husses signalspel. Att Arro nu förstod att Husse uppskattat fyrbentingens insats rådde inget tvivel om då det var en lustiger dans som utspelade sig mellan hund och förare på den stora parkeringsplatsen vid brottsplatsen. Att det sedan tog en jävla tid att få loss spårlinan som snurrat in sig i hölster och batong - ja det var väl strunt samma... O vad kul vi har när det fungerar...
 
Nu är det dags för nattpass igen och förhoppningsvis nya roliga uppdrag. Men som överskriften beskriver så är livet med Arro precis som det står: Ömsom vin - ömsom vatten!!!
 
Må gott!
 

KAMELEONTEN

Kategori: Allmänt

Vet inte om han försöker gömma sig eller bara är blyg...

LITA PÅ HUNDEN...

Kategori: Allmänt

Varje år så måste ett antal prov genomföras för att kontrollera hund och förares kompetens. Klarar man inte dom rätt så omfattande proven så får man gå på så kallad extradressyr och det innebär - självklart - att man blir retad av de som klarat sig... 
 
Arro!!! Detta lilla lakritstroll har ju alla egenskaper till att få en framskjuten roll i till exempel ett svenskt mästerskap. Han är stabil, lättstyrd, kunnig och entusiastisk. Arros problem ligger inte i just dessa bitarna för då hade vi stått högst upp på prispallen och mottagit folkets jubel, prispengar och det ack så nödvändiga autografskrivandet... Näe! Arros problem är på en helt annan nivå. Polisarbetet är ett nödvändigt ont - ett måste för att få vara med sin kära Husse - och inte för att det är ulvens kall att rädda världen från det onda...
 
Där är Arro och jag lite olika kan jag väl säga... Husse söker kickar, adrenalinpåslag och konfrontation men kan även tänka sig den polisiära biten som handlar om att rädda försvunna barn, köra fort samt nedteckna datatecken i laptoppen - berättandes om fantastiska spår med lyckade slut... Arrro däremot är helt nöjd med att bli kliad på huvudet, äta nedfallna smulor vid fikat och när actionnerven slår till då även jaga Jamaren fram till grannens staket...
 
Min gode vän har ju även haft en förkärlek till att undvika spår efter banditer och istället utforska vilken väg Bambi tagit i sin jakt på rosor och nedfallna äpplen.Mattis säger att Arro spårar fel med flit och då för att Husse inte skall råka illa ut utan istället komma hem till familjen i god tid... Det är här vi kommer till orosbilden gällande provtagningsbiten - terrängspåret.
 
Spåret kan vara allt från ca 2 km och ända upp till 5 km. Spåret kan ha en liggtid på många timmar och för er som till och från befinner er i skog och mark så kanske ni kan relatera till hur långt 5 km är och hur många invånare från fablernas värld man kan stöta på under en sådan utflykt....
 
När det så var Arros tur för provtagning så mötte instruktör och spårläggare upp vid skogskanten. Blev inte mindre orolig när spårläggaren hela tiden nämnde att Husse skall lite på sin hund och att terrängen kanske inte var den han tänkt sig när han vandrade ut i sina lågskor...
 
Redan under upptagssträckan, då vi letade efter spåret, så visade väl Arro att i alla fall HAN inte visste att det var provtagning. Inga nervösa ticks här inte utan mer en jakt på en fin liten pinne eller ännu bättre - att få hoppa upp och smutsa ned Husses fina poliströja med geggiga tassar... När vi så äntligen kom iväg så hade jag ju ändå en bra känsla i kroppen. Har tränat in en ny spårteknik där jag har bättre kontroll och förhoppningsvis bättre känsla för när laktritstrollet hittar på nya - ej föreskrivna - lekar i skogen. Har testat det under ett par veckor och det har gått väldigt bra så känslan var så att säga... God!!!
 
Redan efter hundra meter började han som satt fast i spårlinan att snurra frenetiskt längs ett kärr... Tänkte direkt att hundjäveln nu nosat upp något som alla jägare suktat efter under deras jaktvecka. Eftersom jag inte kan spåra så var det bara att hänga på. När jag ögonblicket därefter stod intill kanten på den lilla sjön och där såg Arro simma över så var det bara att hålla för näsan och hoppa i... Det såg kanske lite löjligt ut när jag nöp ihop näsan och började simma hundsim eftersom det bara var knädjupt i "sjön". När Arro väl kommit över kärret så vek han ånyo tillbaka och tog en stig direkt till vänster om vår badplats. Detta var ju en mer trolig väg för en spårläggare och jag undrar FORFARANDE varför Arro valde att simma över med Husse i släptåg...
 
Tvekan över om vi nu var rätt slogs snabbt itu då Arro tydligt visade att han hittat en apport. Apporten var klart manlig i form av en liten rosa nalle och oj så glad jag blev när jag förstod att vi nu var på rätt spår... Tog upp nallen och höll dess armar isär. Armspannet på nallen var väl bara en 3 cm men oj vad vi kunde dansa där i skogen ändå... Därefter spårade min spårfinnare över två kilometer till och hittade alla gömda föremål utom ett. Hurra!!! Terrängspåret var avklarat och även på ett mer än väl godkänt sätt.... Resten av dagen gick tack vare detta i segerns tecken då Arro även godkändes i inomhussök, spår på hårt underlag samt i lydnadsprogrammet.
 
Nästa vecka kör vi resten av provgrenarna men det känns som att nu kan vi fan inte misslyckas...
 
Bra jobbat Arro!
 
 

KATTJÄVEL!!!

Kategori: Allmänt

Den antrasitgråfärgade nytvättade sossecontainern - tillika Husses privata moderskepp - var nytvättad i exakt 10 sekunder.

Lämnade in bilnycklarna och när jag kom åter hade Jamardjävulen tassat runt med sina grusiga tassar... Grrr!!

HOCKEYOFFER!!!

Kategori: Allmänt

Ibland så lämnar ju Husse det vilda livet som hundförare och då för att bli en vanlig människa. Arro lämnas då under mattis vårdnad och då under den tid som Husse försöker uppfylla sina andra drömmar. Husse har ju alltid haft känslan av att han är lite av guds gåva till idrotten och då spelar det egentligen ingen roll inom vilken genré. Sjukdomen har döpt av Husses barn till att kallas idrottsnarcissism och innebär sjukdomsbilden "att alltid tro sig vara bäst".
 
Sent i livet så vaknade denne man till att tro sig vara väldigt bra på ishockey. Tack vare goda kontakter med svag "att säga nej-karaktär" så bjöds det vuxna barnet in till att få vara en del i ett riktigt hockeylag. Sjukdomsbilden hos den nya spelaren avtog inte trots att han redan första matchen gav innebörden "att "båga" runt banan med god fart. Istället för att ta bågen ut mot sargen och på så sätt bli spelbar så valde idrottsnarcissisten att båga in framför puckhållaren med ansiktet mot dennes spelriktning.
 
Den sedan tidigare utbildade hockeyspelaren överraskades nog av sin nya medspelares initiativförmåga och då han redan släppet pucken i ett så kallat "skott" mot motståndarens del av planen - då var ju skadan lixom redan skedd....
 
Den nya hockespelaren, som troligen "bågat" åt fel håll, dök ju då så att säga upp i puckriktningen och tog på så sätt del av ännu ett hockeyord. Det nya ordet som Husse nu lärde sig den hårda vägen kallades att "käka puck". Efter andra bytet så var karriären pausad rejält eftersom Husse hade en blodig krater i överläppen och visslade ofrivilligt vid varje utandning. Att tänderna sedan pekade snett i munnen var just då sekundärt...
 
Efter ett antal timmar på akuten så införskaffades lämpligt ansiktsskydd och så hade karriären tagit ny fart igen.... Efter ca 10 tandläkarbesök så verkade allt sitta på plats igen och det var dags att ta tag i matchspelet igen... Fjärde matchen var det dags igen... Första bytet och med rejält stöd från hemmapubliken och så även Husses ena son som tagit plats för att se hockeyundret blomma ut.
 
Full fart ut på isen och enligt egen uppfattning så slogs skridskorna brutalt undan och jag gled mot en förundrad motståndare. Han var sjysst nog att stoppa upp Husse med sitt knä så nu var det ju bara att resa sig och köra vidare... Det kändes dock lite knepigt då ena armen satt som den skulle medans den andra mer pekade som den övre hajfenan på en vithaj.... Blev lite knepigt att hålla klubban eftersom armfattningen nu var lika bred som vingspannet hos en örn. Inte blev det bättre av att det gjorde ont....
 
8 sekunders speltid gav ännu ett besök hos akutmottagningen och med diagnosen "axel ur led". Funderar fortfarande på det där sonen sa om att ingen varit nära mig utan att jag ramlat själv under det att "pappa" sprang på skridskorna... Snick snack!!! Klart dom tog bort planens stora stjärna...
 
Tror inte arbetsgivaren eller mattis är fullt så imponerad av Husses idrottsval på gamla dar. Inte blev det väl bättre av att ena handens tumme och pekfinger tappat all sin funktion och kraft och att det ständigt ser ut som sportnörden gör V-tecken fastän med fel fingrar... Tröstar henne med att jag fortfarande kan hålla klubban fastän bara tre fingrar fungerar och att det ånyo är träning på fredag. Hockey I's tha shit! som vi säger i hockeyvärlden....
 
Må gott!!!
 
 
 

ARRO HOS TANDLÄKAREN!

Kategori: Allmänt

Ännu ett väldigt hektiskt nattpass där hundjobben avlöser varandra och Arros moderskepp, diesel-Volvon, får jobba extremt hårt för att hålla jämn takt med inkommande jobb. Denna gång handlar det om ett inbrottslarm i en tandläkarmottagning. Ägaren har i sin kamera sett ett antal personer inne i mottagningen och då larmet gått och man så att säga ej har nattjour - så misstänkte han inbrott....
 
Stämningen mellan drabbad och hundförare blev väl inte så där jättegod redan från början då den statsanställde hundföraren helt missade den vilt flaxande mannen som stod och försökte påkalla uppmärksamhet i mörkret.... Mannnens tonfall när den tröge hundföraren äntligen förstått kopplingen mellan flaxande armar, inbrott och kontaktförsök var något ansträngt och blev väl inte bättre då han fick en sockerfallsdrabbad hundförare till samtalspartner samt en extremt taggad polishund som medlare...
 
Till slut var vi i alla fall på väg mot tandläkarmottagningen och väl där så rådde inget tvivel om att någon använt tjvarnas huvudnyckel för att ta sig in. Detta då halva dörren var demolerad och larmdosan lika användbar som pulvermos som vispats i för mycket vatten... 
 
Husse talade tydligt om för ägaren att han nu fick stå kvar utanför i trapphuset medans hund och förare sökte igenom lokalen för att utesluta att någon tjuv var på plats. Då vi äntrade lokalen och tydligt anropade att polis och hund var på plats så stod ägaren kvar ute vid hissarna. Arro for in i lokalen som en skjuten pil och Husse följde vaksamt efter. Arro sökte sig höger ut i en korridor och så även hans spenslige vapendragare. Arro vek sedan tillbaka ut i receptionen och sedan ner längs med nästa korridor. Här for väl vargens svans upp som en spretig kvast innan han for in genom ett undersökningsrum. Tänkte att det nog var där tjuven varit och tillgripit sig lite gods och att det därav var en hel del färsk vittring kvar....
 
VOFF! VOFF! 
 
Plötsligt hördes det hundskall från rummet och glädjen började bubbla i Husses mage. Tjuven var kvar och numera gripen och under kontroll av mitt lakritstroll. Ropade ut Arro och därfter anmanades tjuven att omedelbart göra oss sällskap och då med väldigt sparsamma rörelser och med händerna synliga.
 
Arro satt fint vid min sida när figuren släntrade ut ur det rum där Arro skällt an så fint. Snubben var dock väldigt välvårdad och extremt lik mannen som släppte in oss i lokalen - ja typ ägaren... Det enda som skilde var att kavajen såg något sönderbiten ut och att denna man om möjligt såg ännu mer ledsen ut än vad ägaren gjort när vi konstaterat inbrottet.... 
 
Vände mig om ut mot trapphuset för att dubbelkolla med ägaren om han om möjligt hade en tvillingbrorsa med tillgång till kliniken... Döm om min förvåning när trapphuset ekade tomt och den hundbitne "tjuven" nu upplyste mig om att Arro "gripit" honom på polishundars vis och att kavajen nu var mer avsedd för en fågelskrämma på en bondes åker.... 
 
Men va fan.... Det visade sig att mannen hade lika mycket initiativ och brist på omdöme som en hundförare. Han hade nämligen smygit bakom ryggen på mig och Arro för att kolla in om tjuven tagit något från just hans rum. Att polishunden strax därefter kände, att just här fanns en besökare, fanns liksom inte i hans värld och när det då dök upp en varg i mörkret så flaxades det nog rejält med armar och ben...
 
Herregud! Hur kan detta ens hända? Funderade på att svepa en liter tandläkarsprit a´96 procentig alkoholstyrka och erbjuda motparten ett par Bamseplåster eller bokmärken, men bestämde mig för att jag nog borde åka till station och formulera ett förklaringspapper på vad fan som egentligen hänt....
 
Som sagt! Det är inte alltid hjältedåd teamet handlägger utan med Arro har det en förmåga att även handla om att få dagens tistel i kvällspressen...
 
Ja jösses!!!! Bara att ta nya tag!