IDROTT FÖRBRÖDRAR!
Kategori: Allmänt
Den ordinarie fotbollssäsongen - ja den som inkluderar försäsongsträning, löpning, övningar och seriematcher - är ju nu över. Det innebär att laget nu går in i en lugnare period och då endast i lekfasen. Det innebär i korthet att man gör en extremt kort uppvärmning för att därefter bara spela tvåmål... Har du då som Husse kommit en bit upp i åren så har du i stort sett helt övergett den så kallade stretchen före och efter spelet och då för att matchen i sig är själva upplevelsen. Att då även leva i en konkurrenssituation med dina söner (i övre tonåren) gör inte upplevelsen mindre kravfylld då det handlar om att pinka in revir, vinna respekt och kanske framförallt möjligheten, att efter spelmomentet, kunna förete en viss dryghet över att ha vunnit...
Här skall icke förglömmas att vinnaren även är den som får börja bada efter hemkosten och då med förnöjelsen av att veta att efterkommande skall värma sig i det vatten som vinnaren tappat i, tvättat sig i och eventuellt även lekt "naturens egna bubbelbad" i.
Tror ni redan nu vet att det finns en viss rivalitet och tävlingsinstinkt hos Husse och hans söner och att familjens hiearki bestäms i hur dessa "lek-matcher" går. Söner och far begav sig i onsdags till en sådan här familjebegivenhet och självklart hamnade vi i olika lag. Skällde på grabbarna att inte skjuta INNAN uppvärmningen eftersom skaderisken då var stor. Att fadern själv helt sket i uppmjukning och gubbjogg innan matchstart får anses som sekundärt. Detta då han som arrangör/ledare var tvungen att dela in lag och fördela ut västar.
Kan väl redan nu säga att jag fick bada sist. Ja till och med mattis, som inte ens var med och spelade, fick bada före alfahannen då denne hade fullt upp med bortförklaringar och första hjälpen för den något oväntade skada som uppstått redan i den första kontakten med boll. Eller boll och boll.... Oupvärm som en pingvin som just vaknat i Sydpolen sträckte väl den åldrestigne arrangören ut i en 70 meterslöpning längs med kantlinjen. Föremålet för sprinten var den lilla retliga bollen och för motståndet stod en binnikesmal och fjunig yngling.... Första 50 gick grymt bra och det rådde ingen större tvekan om vem som skulle nå först fram för att trolla med bollen. Överraskande för både mig, och troligen även övriga på planen, så verkar jag ha haft en muskel på baksidan av låret som inte förstått att vi börjat spela... Känslan när höger ben tappar sin spänst och övriga kroppen försöker kompensera det faktum att den graciösa mannen från och med då, sprang som om han fått ett par styltor fastbunda på baksidan av vaderna - ja den var väl sådär...
Förnedringen över att se den bleka skitungen vinna bollen samtidigt som kalla fakta var att min fotbollsmatch varat i exakt 40 sekunder gjorde mig nästan illamående. Efter ytterligare 90 minuters förnedring så var träningen slut och likt empatiavsaknande råttor hade sönerna ingen som helst förståelse för att faderns medverkan i matchen kraftigt försämrats på grund av den allvarliga skadan...
Såg nu även ett visst problem med hur det skulle bli att genomföra fredagens hockeyträning. Funderade i banorna om att det ju troligen var helt andra muskler och senor som jobbade under skridskoåkning så hoppet borde ju leva... Bestämde mig för att helt enkelt "torröva" skridskoåkning under skogspromenaden med Arro. Rejält inne i sick-sackhoppen längs med stigen så lät jag även avlossa ett slagskott med låtsasklubban och glädjen var enorm när muskulaturen verkade hålla för hockeyspel.
Tänkvärt kan dock vara att kolla omgivningen vid valet av testplats. Det gjorde inte jag och jag gissar att dom två asiatiska svampplockande kvinnorna troligen ställer sig lite frågande till varför den medelålders man dom nu hade i synfältet verkade åka långfärdskridskor i skogen...
Skit samma! Musklerna höll och hockeyträningen kunde genomföras... För övrigt verkar det ha lossnat även där nu. En av gubbarna hade tagit med sig sin hockeyspelande 12 årige son. Läste sönder skitungen helt och tacklade honom liggandes till marken. Notera att detta gjordes utan att skribenten själv föll pladask i isen...
Må gott!