FÖRHÄXAD
Kategori: Allmänt
Bromsservice erfodras! Stanna omedelbart! Varningstexten på polisbilen hade lyst rätt så många dar så det kändes väl rätt att lämna in rallybilen lagom till att jag åkte på utlandsresa. Nu när jag ånyo trädde i tjänst - något mer solbränd och utvilad - så var bilen tillbaka och Husse därmed glad som ett litet barn på julafton.
Min ljuvliga cross country är ju som gjord för mig. När jag sätter mig i den brukar det vara som att stoppa in handen i en perfekt formad handske. Känns som jag kan hantera den under alla förhållanden och toppfarten brukar hamna kring 230 och det får väl anses som okay.
Nu var det ånyo dags att krypa in i "handsken" och ta tag i nattens förväntade actionpass. Lämnade stationen, men kände fan direkt att det var något som inte var riktigt som det ska... Bilen kändes svampig och inte alls med samma tryck i gaspedalen som det brukar vara... Dom skulle ju för fan bara byta bromsar... Inte plocka ut ett antal hästkrafter och skruva loss fjädringen... Tänkte att det kanske var jag som blivit kinkig men han inte fundera på detta allt för länge eftersom akutjobben sällan uteblir särskilt länge i Stora Staden....
Fick åka på inbrottslarm och kände direkt att bilen och jag hamnat kraftigt på kollissionskurs. Närmade mig en rondell, bromsade ned och skulle ta ny fart och flyga iväg mot äventyret. När bilen vobblat sig igenom cirkulationsplatsen och Husse stampade på gaspedalen så att tårna nästan krampade så var Husses förväntan att vi skulle ta ordentlig fart mot uppdraget. Men va fan! När bilen "drog" iväg så var det nästan samma euforiska känsla som att åka mopedbil i uppförsbacke... What the fuck!!!
Efter vad som kändes som en evighet så var vi uppe dryga 200 och då ville liksom moderskeppet inte öka mer i fart... Kände hur tårarna började välla fram och ville egentligen bara stanna, kliva ur bilen och stampa jättefort i marken med fötterna i frustration. Gjorde ju så klart inte det eftersom vi var på väg på jobb utan fortsatte framåt med arga ögon och mungiporna nedåt...
Men vad sitter där? En bit fram på vägen sitter en liten räv. Räven ser extremt ung och välvårdad ut där den sitter mitt i vägbanan. Räven är ju smart så jag tar för givet att den ämnar lämna vägbanan för att undvika sin död nu när moderskeppet kommer skenande som en båt i kraftig sjögång... Räven visar sig antingen vara både blind och döv alternativt ha en dådkraft som överstiger en skenande noshörning.... Rävjäveln sitter kvar varvid hundförarens omtänksamhet för djur tar vid. Börjar tåa lite lätt på bromsen för att kunna bromsa in i god tid men då jävlar....
Den som bytte bromsar på mitt fordon måste antingen ha missat den kursen på fordonslinjen eller så hyser han agg mot just mig. När jag bara touchade bromsen så slog den väl tvärnit så det bara sjöng om det. Däcken låste sig, utrustningen for all världens väg och Husse satt lika nära ratten som en som övningskör. Vid en snabb blick i backspegeln så syntes bara Arros röv bak i buren och det tog ett tag innan kompassen kommit i balans och Arro hamnat i rätt läge igen...
Körde inte ihjäl mig som ni förstår, men blev något överraskad över effekten i min inbromsing. Den enda som inte verkade påverkad var räven för han satt fortfarande kvar mitt i körbanan när polisbilen vobblade förbi... Förbannade räv....
Vi överlevde även det och lägger även den upplevelsen i arkivet över upplevda saker som är bra att komma ihåg...
Nu vilar vi lite och sedan kör vi ännu ett nattpass. Ska försöka hantera moderskeppet bättre då så slipper vi hamna i morgondagens dödsanonser...
Må gott!