DOM MÅSTE TRO ATT JAG ÄR DUM I HUVUDET!
Kategori: Allmänt
Samtal med nyligen uppspårad person som bevisligen rört sig mestadels på andras tomter och kommit till platsen i en stulen bil där gods från tidigare inbrott låg i bakluckan. På frågan om vad den uppspårade tatuerade och dokumenterat brottsaktive personen gjorde på platsen så blev svaret följande:
"Jag har en släkting som bor inte allt för nära här som väckt mitt svampleterintresse. Jag hittar inte så bra i området men har en viss kännedom trots allt."
Polismannen ställer sig lite frågande till varför man åker drygt 5 mil för att leta svamp och hittar just till denna plats när man i vanliga fall är en person som rör sig i tätbebyggelse och neonskyltarnas land. Frågan innehöll även ett visst ifrågasättande gällande huruvida man inte borde ha med sig en påse eller korg om man ämnar åka på utflykt för att plocka svamp.
För oss som träffar dylikt klientel till och från så blev svaret inte direkt chockerande överraskande.
"Har man med sig en påse så hittar man ingen svamp. Har man däremot inget att bära i så finner man ju svamp i stora mängder och då kan man ju tigga sig en påse från någon man träffar på."
Polismannen, som varit polis i drygt 20 år, meddelar skogsmulle att han inte riktigt tror på historien eftersom denna resa även innefattade att utlykten skedde i en stulen bil och där det fanns gods från tidigare inbrott. Polismannen hyschade vänligt men bestämt ned det svar som den utpekade ämnade framföra och då med motiveringen att "om man inte talar sanning så finns en risk att det onda samvetet gör att man får magnknip när man ska sova".
Där slutar historien eftersom uppfattningar, värderingar och egna upplevelser gjort att dom båda diskuterande parterna var lika säkra på att just deras historia var den rätta sanningen...
Upplevt eller påhittat? Ni får döma själva...