Polishunden Arro

Ooooh... Sjukt sugen på att jobba nu. Batterierna på Husse är överladdade och begäret efter att få köra vansinnesfort, brottas och skapa förstasidestoff i media är väldigt stort nu. Black Arro verkar vara mer av den softa sorten - typ han som kan sova var och när som helst. Hade jag haft chansen att döpa om Laktritstrollet så är namnet "Skalman" inte helt främmande för mig... 

 

Det som är ändå är kul med den fyrbente är att när vi väl hittar på saker så är han rejält på. Vi börjar ju jobba om en vecka så tanken var ju att vi skulle varva upp och dra igång Laktritstrollets motorer eftersom han njutit rejält av sin ledighet. Vi började med lite spårupptag på grus och det klarade Arro galant. Vi gick vidare till att pröva vindmarkering vilket kanske inte varit trötters bästa gren i kampen om att få jobba statligt år efter år. Men se på fan.... Svansen rakt upp, en snabb knick på huvud och kropp och sedan med full fart ut i terrängen. Vinden blåste förnämligt och vargen kände mycket väl att Husse gömt undan en spännande väska i skogen. Bärandes sin belöning lämnade vi platsen med pigga steg. Husse nöjd med Arros insats och detta högst tydligt genom glada babytillrop och höga steg i fästinggräset. Arro mer tystlåten men svansviftningarna och dom snabba glada stegen visade med all tydlighet att även han uppskattat äventyret...

 

Tur ändå att grannarna vet vilket yrke Husse har. Är inte helt övertygad om att dom förstår allt som sker i skogen bakom deras hus, men vem fan ifrågasätter en man lika smal som en glasspinne, men som ändå går och beter sig som om han behärskar alla tänkbara scenarion som tänkas kan dyka upp... Och skulle man ändå våga ifrågasätta den av staten utbildade självskyddsmaskin som nu vandrar i skogen - ja då tänker man nog till ytterligare en gång när man ser hans vilda varg som rör sig till synes utan koll och förmyndarskap...

 

För att fullborda kontrollen gällande status och funktion på teamet som snart skall träda i tjänst så avslutades kvällen med att mattis fick agera figurant i skyddsarbetet. Ena grannen frågade nyfiket om han fick titta på så där lite avsides bakom sitt höga staket. Han hade nämligen hört ryktesvägen att den svarta pantern längre in på gatan var lite bitsk... Självklart fick han se på när Husse skulle kolla hundkontroll, bett och släppanden. 

 

Efter sedvanliga korstecken och böner till högre makter så inleddes övningarna med lite enkla transporter. Arro mycket följsam och medgörlig varvid vi ökade svårighetsgraden en aning. Arro ombads springa ifatt mattis och där sätta sig framför henne för att skälla... Löpningen fram gick bra, men sen såg grannen lite frågande ut. Detta huruvida det skulle vara så att hunden bet den stillastående kvinnan i magen... Nja sa Husse - vi gör om.... Denna gång gick det mycket bättre varvid vi passade på att kolla lite släppanden oxå...

 

Mattis fick agera våldsam fylletant varvid Arro bet tag i mattis fina skyddsarm. Bett och angrepp enligt mallen, men släppandena gick väl sådär.... Efter en åthutning och en liten bonk i huvudsvålen på Arro så satt även detta moment helt okay.... Husse nöjd och ville avsluta med ett litet fasttagande... Det innebär i klartext följande:

 

Mattis skenar iväg över ängen så fort hon kan. Arro väntar på ordergivning om att han skall få löpa ifatt det flyende fåret och därefter bita sig fast. 

 

Punkten ett: Mattis löper iväg med något osäkra steg och viss skräck i dom ögon som nu verkar vilja lämna ögonloben. Momentet dock godkänt.

 

Punkten två: Ordergivningen avklarad och Arro med beröm godkänd.

 

Punkten tre: Jakten tar sin början. Arro verkar inte ta någon hänsyn till att det här mattis som flyktar utan ulven löper iväg lika snabbt som en mindre crossmotorcykel. Momentet snabbt avslutat då mattis slits i stycken. Spottandes och svärandes mot sin kära make gnider hon sin ömma arm efter att ha slitits till marken av den så försynte Arro. Arro igorerar mattis arga ögon och springer runt runt med sin vunna skyddsarm...

 

Slutet gott allting gott. Den nyfikna grannen tillfrågas om även han vill pröva. Han tackar vänligt men bestämt nej till erbjudandet och det sista vi hör honom muttra om är något om att den svarta hunden verkar galen...

 

Må gott!